Lär känna vår nya generalsekreterare Lotta
Lär känna vår nya generalsekreterare!

Den 1 juni började Lotta Sjöström Becker som generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen. Fylld med erfarenheter från nästan 15 år av att jobba med fred och mänskliga rättigheter, är nu Lotta redo att axla posten som generalsekreterare. Nedan finns en intervju med Lotta där du kan lära känna henne närmare.

Hur började ditt engagemanget inom fredsfrågor?

Efter att ha jobbat med marknadsföring och kommunikation i sex år kände jag att jag ville ha en förändring och arbeta med något som kändes mer meningsfullt. När mitt jobb genomförde interna förändringar sade jag upp mig och började plugga, och jag fick ganska snart nys om i Israel/Palestina som Sveriges kristna råd häll på att starta upp. Jag sökte till programmets första resa, och kom inte in, men programmet ringde upp och hörde ifall jag ville åka sen. Det hela ledde till att jag var följeslagare i Israel/Palestina, och sen var jag fast i det jag kallar för “fredsbranschen”. Tiden som följeslagare var en fantastisk ingång till ickevåld, för att se hur det används i praktiken. Jag tror också att för mig som inte hade varit i den här kontexten tidigare så blev en liten chock i och med allt jag såg och var med om. Jag har aldrig lärt mig så mycket på så kort tid som under min tid som följeslagare.

Varför vill du jobba för Kristna Fredsrörelsen?

Jag tycker att Kristna Fredsrörelsen har en så vanvettigt stor potential. Vår vision, våra metoder och vårt sätt att jobba för hållbar fred är så precis rätt. Därför vill jag vara generalsekreterare så att jag strategiskt och operationellt kan bidra till att öka medvetenhet hos oss själva och andra om ickevåldets kraft som en del i att förebygga våldsam konflikt.

Hur viktigt tycker du det är med påverkansarbete, och hur viktigt är det att Kristna Fredsrörelsen deltar?

Vi måste vara med i debatten. Kristna Fredsrörelsen har gjort jättemycket bra arbete när det gäller nedrustning och mänsklig säkerhet. Jag skulle verkligen vilja att vi är fortsatt pådrivande och att vi ska ta en ännu mer aktiv roll i policydiskussioner. Det är också intressant att se hur relevanta vi skulle kunna bli på EU-nivå, för det är där de stora besluten tas.

Du har arbetat i konfliktdrabbade områden i över tio år. Vad tar du med dig för erfarenheter till Kristna Fredsrörelsen?

Jag har tagit fram ett programförslag för en etablering i Afghanistan åt Kvinna till kvinna, med en metod som jag tror fungerar i det sammanhanget. Där var fokus på att stödja kvinnor i Afghanistan, för att de själva ska kunna skapa en hållbar förändring i deras  eget samhälle. Det behövs, för kvinnor i Afghanistan utsätts för väldigt stor fara på alla nivåer. Jag har även arbetat i Sri Lanka mitt under det brinnande inbördeskriget mellan regeringen och de tamilska tigrarna, samt bevakat ett eld upphör mellan Ryssland och Georgien. Jag tar därför med mig en bred palett av erfarenheter, och ser vikten av att verka både på gräsrotsnivå och på policynivå.

Vad tycker du om Sveriges feministiska utrikespolitik och satsningen på kvinnliga fredsmäklare?

Jag har varit med i en tankesmedja där vi diskuterat detta en hel del. Där har vi gjort ett manifest för att det behövs fler kvinnliga fredsmäklare. Kort därefter utannonserades den feministiska utrikespolitiken där det sades att 30 kvinnliga fredsmäklare skulle användas. Detta blev istället bara fem personer, vilka redan hade hög kompetens inom fredsfrågor, när det i själva verket behövs nya personer och ny kompetens som kan tillföra nytt i rådande fredsprocesser. Det behövs så mycket mer kvinnor som har auktoritet och mandat, och som är med och leder på alla nivåer som har fred och säkerhet att göra.

Vad är din vision för fredsrörelsen och dess medlemmar i Sverige?

Jag tänker att jag gärna är med i en process som inte bara är aktiv i sociala medier, utan där vi går tillbaka att göra handlingen själva, utanför bloggandet. Det finns ett sug efter det tror jag. Jag tror att det går att starkt mobilisera Sverige för fred igen, som det var under bland annat 80-talet. Vi måste tillbaka till rötterna för att bli mer relevanta. Att vara professionella är bra, men fredsrörelsen och dess medlemmar behöver bli en tydligare och mer levande röst runtom i landet.