oil_village_attack
Lundin Petroleum bidrog till brott mot de mänskliga rättigheterna

Även om Lundin Oil inte deltog i dödandet och fördrivningen av civila i Sydsudan var företaget delaktigt i brott mot de mänskliga rättigheterna. Det anser nätverket European Coalition on Oil in Sudan (ECOS). 

Enligt Internationella juristkommissionen (ICJ) kan ett företag vara delaktigt i brott mot de mänskliga rättigheterna om de har bidragit till att begå brotten, om de borde ha vetat att dess handlingar sannolikt skulle leda till brott, eller om företaget haft nära relationer med gärningsmännen.

De tre kriterierna heter formellt:

Causation/Contribution (Att orsaka eller bidra till brott.)

Knowledge and Forseeability (Kunskap och förståelse)

Proximity (Närhet)

Lundin Oils verksamhet i Block 5A under det sudanesiska inbördeskriget uppfyller alla tre kriterierna.

Lundin bidrog till övergrepp mot befolkningen

Utan den väg som Lundin byggde i anslutning till oljefälten i Block 5A i Sydsudan skulle det ha varit omöjligt för den sudanesiska armén att transportera trupper till det område där Nuer-folket bodde. Nuer-folket sågs som fiende till den sudanesiska regeringen och Lundinkonsortiets väg ökade arméns räckvidd.

I januari 2003 rapporterade Civilian Protection and Monitoring Team att ”civila längs vägen mellan Bentiu och Adok drabbas fortfarande av attacker, regelbundna plundringar, kidnappningar och gruppvåldtäkter. Det blir allt svårare för de få människor som har stannat i sina byar att fortsätta vara kvar.”

Den kanadensiske diplomaten Nicolas Coghlan skrev dessutom i sin bok Far in the Waste Sudan från 2005 att vägen ”stod under konstant attack och var den väg som regeringen använde för att förstärka flera löst hållna garnisoner.”

En bro över floden Gahr el Ghazal gjorde det på samma sätt möjligt för Baggara-milisen att attackera de Nuer-byar som tidigare låg skyddade söder om floden.

Borde ha förstått att oljeutvinningen kunde orsaka brott

Det råder ingen tvekan om att Lundin Oil var väl medvetet om att oljeutvinningen riskerade att leda till kränkningar av de mänskliga rättigheterna eftersom flera organisationer, bland dem Amnesty International, hade uppmärksammat hur Sudan rensade oljeområden med hjälp av våld.

FN:s specielle rapportör för mänskliga rättigheter skrev 1996 att ”under de senaste fem åren rapporteras tusentals civila ha dödats i avsiktliga och urskillningslösa angrepp, bland annat genom regeringsstyrkornas flygbombningar av civila mål.”

Samarbetade med gärningsmännen

Lundin Oil hade nära relationer både till den sudanesiska armén och till andra beväpnade grupper. Till exempel var konsortiets säkerhetschef en tidigare överste i armén. I en intervju i den holländska tidningen Trouw har en före detta anställd vittnat om hur Lundins säkerhetschef försåg milismän med pengar, fordon, bränsle och mat. Samma dag begav de sig till ett vattenhål för att stjäla boskap.

Två sudanesiska ministrar har också berättat att Lundinkonsortiet gjort utbetalningar till Sudans energi– och gruvmyndighet som användes för att finansiera säkerheten kring oljeutvinningen. Det finns dessutom ett fax som skickades från Sudans vice försvarsminister till en milisledare med rubriken “Bevakning av oljebolagen”:

1. Brigad 28 Rubkona instrueras att förse dig med det du bett om (vapen, ammunition, artillerimateriel) enligt listan.
2. Kontakta överste al-Hussieni för leverans.
3. Vad gäller fordon kommer oljebolagen att bistå med pengar genom energi- och gruvmyndigheten.
4. Du ska rensa alla rebellernas byar och tillhåll i närheten av utvinningsområdena fram till Gogrial.

Av Anette Emanuelsson, Global Reporting