Måste alla göra värnplikt? Och vad är egentligen mönstring, civilplikt och vapenfri tjänst? Vi reder ut det.
Totalförsvarsplikt – gäller alla mellan 16-70 år
I Sverige har vi något som kallas totalförsvarsplikt. Det betyder att alla invånare i Sverige mellan 16 och 70 år är skyldiga att bidra till landets försvar om det skulle behövas, antingen militärt eller civilt.
Mönstringsunderlag – brev på posten till dig som fyller 18
Är du svensk medborgare får du året när du fyller 18 hem ett brev från Plikt- och prövningsverket med frågor om din hälsa och dina intressen. Det kallas mönstringsunderlag och det är obligatoriskt att svara på. Utifrån dina svar kan du kallas till mönstring, där du testas fysiskt och psykiskt under en eller två dagar. De som bedöms passa för militär utbildning väljs sedan ut till att göra värnplikt.
Värnplikt, eller ”lumpen”
Värnplikten är en militär utbildning inom någon av Försvarsmaktens grenar där du som valts ut tränas för att kunna försvara Sverige med vapen i hand.
Vapenfri tjänst – en mänsklig rättighet
Om du på grund av övertygelse inte kan tänka dig att använda vapen mot en annan person, har du rätt att ansöka om – och beviljas – vapenfri tjänst. Då kan du istället placeras till att genomföra civilplikt, där du gör en insats för samhället på andra sätt och samtidigt fullgör ditt ansvar inom totalförsvarsplikten.
”En totalförsvarspliktig har efter ansökan rätt att vara vapenfri om han eller hon har en så allvarlig personlig övertygelse vad gäller bruk av vapen mot annan att övertygelsen är oförenlig med tjänstgöring som innefattar bruk av vapen.”
Så lyder villkoren i svensk lagstiftning för att få göra vapenfri tjänst. Men vad är då en ”allvarlig personlig övertygelse”? Det förklaras inte närmare någonstans, men i grunden handlar det om att det inte är tillräckligt att du ”bara inte vill” göra värnplikten. Du måste också ha en egen uppfattning om att det är fel att använda vapen mot andra människor och att du därför inte vill lära dig att hantera vapen. Och för att din personliga övertygelse ska räknas som “allvarlig” krävs att du inte kan tänka sig att använda vapen mot någon, inte ens som självförsvar eller för att skydda någon annan.
En klassisk fråga som ibland ställs för att ifrågasätta den som vill göra vapenfri tjänst istället för värnplikt är; ”Men vad skulle du göra om du och din familj blev attackerad och din enda möjlighet att rädda dig själv eller andra vore att skjuta den som angriper dig?”
Tidigare ställdes också den frågan direkt av en särskild utredare som hade till uppgift att bedöma hur allvarlig den personliga övertygelsen egentligen var. Och om man då svarade att det i en sådan situation var rätt att använda vapen så fick man som regel avslag på sin ansökan om vapenfri tjänst.
Men den frågan är egentligen ganska missvisande och faktiskt orealistisk. För det första: Om du aktivt valt att inte lära dig hantera vapen, är det knappast troligt att du plötsligt skulle kunna använda ett i en krissituation. För det andra så bygger den på en förenklad idé om att det enda sättet att skydda sig är att skjuta. Och för det tredje: bara för att man har en övertygelse betyder det inte att man vet exakt hur man skulle agera i en extrem situation.
Förr behövde man argumentera för sin sak, men idag är processen enklare. Vill du ansöka om vapenfri tjänst idag räcker det att skriva under en blankett med texten:
”Jag försäkrar att jag har en så allvarlig övertygelse mot att använda vapen mot en annan person att det inte är möjligt för mig att tjänstgöra med vapen.”
Alltså: En egen uppfattning om att det är fel i princip att använda vapen mot andra ska vara tillräcklig för att få ansökan om vapenfri tjänst beviljad. Och du måste inte motivera det mer än så om du ansöker inom sex månader efter inskrivning.
Om du däremot ansöker senare – till exempel efter att ha börjat en militär utbildning och då insett att du inte vill bära vapen – behöver du beskriva din inställning mer utförligt. Då får du svara på tre frågor:
1. När och hur kom du fram till din inställning om användning av vapen mot en annan person?
2. Kan du tänka dig att använda väpnat våld i någon särskild situation eller för något särskilt ändamål eller finns det något slags våld som du anser att du kan använda?
3. Hur tror du att din inställning till att själv använda vapen i en krigssituation skulle påverkas om andra i din omgivning försvarar landet med vapen?