Lagen som gav afrocolombianer rätt till sin mark
Lag 70, den historiska lag som reglerar många av afrocolombianernas rättigheter, framförallt den till sin kollektivt ägda mark, återkommer ständigt i arbetet i Chocó. Men vad innebär den egentligen, och hur kom lagen till? Humberto Mosquera Andrade, en av de ledare som var med lagen togs fram, berättar:
Det fanns två anledningar till att vi började organisera oss. Den ena var kränkningarna av de territoriella rättigheterna: Stora skogsföretag började arbeta i området utan tillstånd från oss som bodde där. Till en början hjälpte folket företagen med att märka ut träd och berätta om de olika arterna, för de trodde det skulle leda till utveckling. Men efter en tid såg vi vad som höll på att hända: att de tog våra resurser utan att skapa något välstånd för oss. Den andra anledningen var statens mycket bristfälliga intresse i att erbjuda utbildning och hälsa. Det fanns varken tillräckligt med skolor eller vårdcentraler.
Humberto Mosquera Andrade deltog i kampen för afrocolombianers rätt till sin mark.
Det var däför samhällena 1982 började organisera sig och i slutet på 1986 hölls ett stort möte i Puné, som ligger vid Atratofloden. Där valdes en styrelse och på så vis skapades ACIA, Acociación Campesina Integral del Atrato (ung. Atratoflodens bondeorganisation). På andra platser i Chocó, såsom Baudó och Río Sucio bildades liknande organisationer. Dessa, tillsammans med Orewa (den stora ursprungsfolksorganisationen i Chocó) startades en förhandlingsgrupp för att ta fram förslag.
1991 pågick en stor process för att förnya Colombias grundlag, men afrocolombianerna i Chocó hade ingen representant i detta arbete. Därför organiserades en stor chirimía-dans i Quibdó med massor av människor från territoriet. Humberto minns hur det var:
Det var genom den dansen som vi med icke-våld ockuperade rådhuset, katedralen och Incora (det statliga kontor som hade ansvar för jordfrågor).
En av ursprungsfolkens representanter i arbetet med den nya grundlagen, Francisco ’Pacho’ Rojas, tog detta till sig och på sätt inkluderades en övergångsbestämmelse i 1991 års grundlag som innebar att staten hade två år sig på att införa en lag som skulle erkänna afrocolombianernas rätt till sin mark.
Lag 70 tillsammans med Colombias grundlag garanterar rätten till jorden.
1993 skapades därför lag 70, vars tredje kapitel ger afrocolombianer rätten att organisera sig i så kallade Consejos Comunitarios (ung. kollektiva råd) och att de på så sätt kan få ägandebevis på den mark de äger gemensamt. I ACIAs fall valde de att samla alla 120 lokala kollektiva råd i en stor organisation som de döpte till COCOMACIA (Consejo Comunitario Mayor de la Asociación Campesina Integral del Atrato). Idag har organisationen titel på nästan 700 000 hektar i Chocó och det bor runt 45 000 människor i deras territorium.
Atratofloden är Chocós största flod och tack vare lag 70 har folket ägandebevis till stora delar av marken som den ringlar sig igenom.
Utöver rätten till kollektiv titel för marken som afrocolombianerna bor på så har lag 70 tre andra grundpelare: afrocolombianeras identitet, utveckling för afrocolombianerna på deras villkor samt ett stärkande av politiska och organisativa processer. Och även om afrocolombianer runt om i Colombia nu har lyckats få ägandebevis på 5.5 miljoner hektar så är det mycket som fortfarande fattas gällande dessa andra tre punkter. Staten har ännu inte uppfyllt de förpliktelser som dessa andra delar av lagen ger. Zulia Mena Garcia, en annan av ledarna i kampen när lagen togs fram och sedermera borgmästare i Quibdó sammanfattar:
Kampen måste gå framåt tillsammans med ursprungsfolken, vi behöver återknyta till den enhet som fanns på 80 och 90 talen när vi lyckades kräva igenom lagen, om vi gör så kan vi även nu kräva vår rätt.
Text och bild: Anders Nordenskjöld, fredsobervatör för Kristna Fredsrörelsen i Chocó