Mina väskor står packade och mitt skrivbord är tömt, efter nästan sjutton månader är det dags för mig att säga hejdå till Colombia och jobbet som fredsobservatör. Nya öden och äventyr väntar och jag kan med tacksamhet se tillbaka på sjutton oförglömliga månader, som gett mig insikter och lärdomar som jag hoppas att jag får ha med mig livet ut.
Jag tror det är för tidigt att dra några slutsatser om vad min tid här har betytt för mig. Det enda jag känner just nu är en stor tacksamhet för det förtroende jag fick. Förtroendet jag fick av Kristna Fredsrörelsens medlemmar att få jobba i organisationen. Förtroendet jag fick från ledningen på kansliet i Stockholm, som vågade satsa på att anställa en ung, nyutexaminerad statsvetare som aldrig varit i Colombia tidigare och för att de under hela min tid här fortsatt att ha tilltro till mig. Men framför allt känner jag en otrolig tacksamhet för förtroendet jag fått från kollegor och från de vi medföljer.
Som fredsobservatör i fält så betyder den kollegan du har med dig allt. Det är den enda du har att prata med, fatta beslut – många gånger svåra – tillsammans med och genomföra arbetet med. Ibland åkte vi så långt bort under våra medföljningar att jag förundras över att vi inte kom till världens ände och trillade över kanten. Långt ifrån wifi, telefonnät, ibland även elektricitet och rinnande vatten, med varandra som stöd, skydd och sällskap. Så tack till alla kollegor, för alla stunder vi delat tillsammans: alla kolsvarta tropiska nätter i tält och hängmattor, alla paket kex som hållit hungern borta och alla beslut vi tagit tillsammans. Tack för förtroendet jag fick!
Sist, men absolut inte minst känner jag en tacksamhet för förtroende jag fått av våra medföljda. Alla de människorättsförsvarare vars liv och kamp jag fick medfölja. Tack för att ni släpte in mig i era liv, för att ni berättade era historier för mig, delade era enorma sorger och försiktiga förhoppningar med mig. Jag kan bara ödmjukt hoppas att jag genom vårt arbete här i Colombia förvaltat ert förtroende efter bästa förmåga. Tack!
Text och bild: Åsa Svensson, fredsobservatör i Bogotá och Chocó