FN:s internationella dag för avskaffande av kärnvapen

Därför var det med stor besvikelse som vi i juli i år tog emot nyheten att Sverige inte skulle ansluta sig till FN:s konventionen om kärnvapenförbud. Men frågan är i allra högsta grad aktuell och levande så dagen till ära har vår generalsekreterare Lotta Sjöström Becker svarat på några frågor på temat.

Varför uppmärksammar KRF den internationella dagen för kärnvapens avskaffande?

En dag ska alla kärnvapen vara ett minne blott, därför får vi inte ge upp kampen! Att uppmärksamma dagen och dess innebörd blir bara mer viktigt då den försvarspolitiska diskursen har normaliserat bilden av att kärnvapen ger ökad säkerhet.

OM vi på riktigt skulle se på kärnvapen utifrån hur vi skapar mesta möjliga säkerhet för länders invånare skulle kärnvapen inte tillverkas. De skulle vara förbjudna att finnas då de utgör det största direkta hotet mot människans överlevnad.

Vad innebär kärnvapenhotet idag för människa och miljö?

Rent konkret innebär det att risken finns att om någon avsiktligt eller oavsiktligt trycker på den röda knappen så kommer vi att drabbas av en atomvinter där vi antingen dör direkt eller långsamt svälter ihjäl. Atombomberna över Hiroshima är i dagens mått mätt små pluttbomber, så den kraft som finns i de olika staternas kärnvapensystem är enorma och får ödesdigra konsekvenser för hela jordklotet.

”Vare sig vi vill det eller inte så kommer det stå tydligt att Sverige anpassar sina utrikespolitiska beslut efter NATO’s och mer specifikt efter USA’s politiska agendor”

Varför är det viktigt att Sverige ratificerar konventionen om förbud mot kärnvapen?

Det är ett viktigt första steg och det visar på om Sverige har för avsikt att fortsätta vara en ledande stat för nedrustning och förebyggande av våldsam konflikt. Det kommer inte komma ett nytt tillfälle för att skriva en ny FN konvention för kärnvapenförbud inom dem närmaste 20 åren så vi måste jobba med det vi har, inte spendera en massa energi på att påpeka hur mycket bättre den kunde ha varit.

Vare sig vi vill det eller inte så kommer det stå tydligt att Sverige anpassar sina utrikespolitiska beslut efter NATO’s och mer specifikt efter USA’s säkerhetspolitiska agendor. Sverige och vårt värdlandsavtal är ju en viktig pusselbit för NATO’s regionala säkerhetspolitik runt Östersjön och där tror jag att Sveriges regering känner stor press att inte svika sina grannländer. MEN där ser vi hur viktigt det är att den säkerhetspolitiska debatten både måste breddas men också fokusera mindre på upprustning. Resurserna måste prioriteras till hur vi förebygger våldsamma spänningar och konflikter.

Vilken roll kan civilsamhället spela i frågan?

Vi väljer våra ledare som ska representera oss och den politik de ska föra. VI har den stora förmånen att leva i ett land som har en förhållandevis stark demokratisk grund med yttrandefrihet. Vår roll som rörelse och som medborgare är enorm och vi har stor möjlighet att påverka säkerhetspolitiken så länge som vi arbetar och gör det tillsammans. Lets do it!