Antalet aggressioner mot människorättsförsvarare minskade under den nye presidenten Andrés Manuel López Obradors första sex månader vid makten. Men det är ännu för tidigt att säga om detta är en trend som kommer att hålla i sig. Regeringen har trots allt inte lyckats stoppa aggressionerna och de nuvarande åtgärderna för att förebygga och skydda är otillräckliga.
I slutet av augusti i år publicerades rapporten “Defender los derechos humanos en México: ¿El fin de la impunidad?” (Att försvara mänskliga rättigheter i Mexiko: Slut på straffriheten?). Det är den åttonde rapporten om brott mot människorättsförsvarare som Comité Cerezo, medföljd av Kristna Fredsrörelsen sedan 2014, årligen ger ut tillsammans med två andra organisationer, ACUDDEH – Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos och Campaña Nacional Contra la Desaparición Forzada.
Rapporten dokumenterar aggressioner utförda av statliga aktörer (direkt eller indirekt) mot människorättsförsvarare under perioden 1 juni 2018 till 31 maj 2019, vilket innebär att man kunnat göra en jämförelse mellan förre presidenten Enrique Peña Nietos sista sex månader vid makten och nuvarande president Andrés Manuel López Obradors första sex månader.
Under hela perioden dokumenterades 105 tillfällen (1153 enskilda fall) då hot, trakasserier eller fysiska attacker begicks mot människorättsförsvarare. Av dessa skedde 64 (822 fall) under förre presidenten Peña Nietos sista sex månader och 41 (331 fall) under López Obradors första sex månader. Det skedde alltså en tydlig minskning när López Obrador kom till makten, men samtidigt var aggressionerna mer riktade mot enskilda personer än under Peña Nietos period, då de huvudsakligen var riktade mot organisationer och bygemenskaper.
När det gäller godtyckliga arresteringar utfördes 348 stycken under hela den dokumenterade perioden, varav 194 under Peña Nietos period och 154 under López Obradors. En minskning inte bara under López Obradors period, utan även under hela 2018 minskade de godtyckliga arresteringarna jämfört med 2017. De som utförde arresteringarna var under båda presidenternas sexmånadersperioder oftast delstatspolisen och de som arresterades var personer som försvarade rätten till ett territorium.
Anmärkningsvärt är att antalet utomrättsliga avrättningar låg på samma höga nivå som tidigare år, 38 dokumenterade fall under hela perioden. Det går heller inte att urskilja någon skillnad mellan de båda presidenternas sexmånadersperioder.
Offren för de utomrättsliga avrättningarna var framför allt personer tillhörande en urfolksgrupp som försvarade rätten till sitt territorium. Det fanns dock två viktiga skillnader mellan de båda presidenterna perioder. Under López Obradors fanns två kvinnor bland offren, medan offren under Peña Nietos period enbart bestod av män. Och under López Obradors period kunde hälften av förövarna identifieras som paramilitärer, medan det under Peña Nietos i de flesta fall inte var möjligt att identifiera förövarna.
Påtvingade försvinnanden minskade totalt sett under hela perioden. Detta har varit en tydlig tendens ända sedan 2014 då de 43 lärarstudenterna från Ayotzinapa försvann. Under den period som rapporten spänner över dokumenterades bara tre fall, varav två är återfunna.
Under presentationen av rapporten hävdade Alejandro Cerezo (medlem av Comité Cerezo och koordinatör för ACUDDEH) att López Obradors åtgärder inte varit tillräckliga. Den federala myndighet som har till uppgift att skydda människorättsförsvarare och journalister fungerar inte. Den har inte tillräckligt med resurser och de riskanalyser som görs när det gäller situationen för människorättsförsvarare är otillräckliga. Detta är allvarligt eftersom riskanalysen är det man bygger på för att bestämma vilka åtgärder som ska sättas in i de enskilda fallen. Alejandro Cerezo menade att det krävs lagändringar som förstärker den federala myndigheten och att det behöver skapas lokala myndigheter till skydd för människorättsförsvarare och journalister. Han påpekar också att utredningarna måste bli mycket bättre så att det blir ett slut på straffriheten.
FNs representant i Mexiko, Jan Jarab, närvarade vid presentationen och han påpekade också att straffriheten måste bekämpas. Han poängterade att detta inte bara gäller de allvarligaste brotten, utan även de allra minsta brotten mot människorättsförsvarare måste straffas. FN har vid flera tillfällen kritiserat myndigheten till skydd för människorättsförsvarare och journalister. I ett uttalande i april i år uppmanade FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, den mexikanska regeringen att förbättra myndighetens arbete. Och i en utvärdering som FN gjorde i augusti i år fortsatte kritiken av den mexikanska regeringen och myndigheten till skydd för människorättsförsvarare och journalister. Bland annat kritiserades att det 2019 arbetar lika många på myndigheten som 2014, nämligen 36 personer. Detta trots att antalet personer som beviljats skydd har ökat med 236 procent sedan 2014. Dessutom är den budget som avsatts för 2019 bara 64 procent av den summa myndigheten har beräknat att dess verksamhet skulle behöva under 2019.
Fredsobservatörerna i Mexiko.
Källor:
Defender los derechos humanos en México: ¿El fin de la impunidad?
Impunidad, factor que impulsa las agresiones contra activistas: Jarab
Declaración de la Alta Comisionada de Naciones Unidas para los Derechos Humanos, Michelle Bachelet, con motivo de su visita a México.
ONU-DH revisa Mecanismo de Protección y realiza 104 recomendaciones para su fortalecimiento