”Min aktivism är min livsstil”

Martin Smedjeback. Foto: Kalle Jansson, Pråmfilm.

Genom Kristna Fredsrörelsen mötte Martin tidigt två personer som kom att influera honom mycket i frågor om ickevåld och civil olydnad, Annika Spalde och Pelle Strindlund. Martin gjorde sin första civil olydnadsaktion år 2005 i England. Då var han fortfarande anställd på Kristna Fredsrörelsen.

– Jag minns att jag diskuterade mycket med den dåvarande generalsekreteraren Anna Åkerlund hur det skulle kunna påverka Kristna Fredsrörelsen och min tjänst om jag fängslades.

Några år senare, år 2008, fick han en förfrågan att vara med i nätverket Ofogs avrustningsaktioner, med Annika och Pelle.

– I samband med att jag beslöt att vara med på det, sa jag upp mig från min anställning på Kristna Fredsrörelsen. Det skulle bli svårt på flera sätt att både vara anställd och samtidigt arbeta så pass intensivt med civil olydnad.  Vi räknade med fängelsestraff.

De inledde kampanjen Avrusta inom Ofog där de på sin hemsida ville skapa opinion.

– Där skrev vi om vad vi skulle göra och vilka vapen vi skulle förstöra. Allt planerades noga. Vi sågs och rollspelade, gick igenom hur vi skulle bete oss hur vi skulle bemöta eventuella personer på plats.

Ofogs avrustningsaktioner innebar ett vägval för Martin. Foto: Moa Karlberg.

Reaktionerna var väldigt positiva från många av dem som delade deras engagemang. Bland annat skickade Mikael Wiehe en video där han uttryckte sitt moraliska stöd. Ett år senare, när de arbetade mot export av JAS Gripen till Sydafrika, skrev Desmond Tutu ett personligt brev till dem som tack. Totalt har Martin suttit fem gånger i fängelse, under totalt ett halvår.

– Från början var fängelsetiden en oro och jag var rädd för vad jag skulle möta. Men jag har blivit bra behandlad både av medfångar och anställda.

Foto: Moa Karlberg.

För Martin är aktivism en livsstil. Han lämnade en trygg anställning och inkomst, för att leva på existensminimum och kunna göra det han brinner för. Han har ett nätverk av människor som stöttar det han gör med ekonomiska bidrag. På så sätt kan han försörja sig.

– Det är jag tacksam för idag. Jag har aldrig haft problem att klara mig ekonomiskt och har vant mig att leva med ganska små resurser.

”Det finns en sådan tradition inom Kristna Fredsrörelsen och även en tydlig olydighetsfaktor inom kristendomen”

Civil olydnad menar Martin är en bra metod även om den liksom allt annat kan missbrukas och han ser att det kan finnas skäl till att olika aktörer spelar olika roller. En organisation som Kristna Fredsrörelsen skulle eventuellt få problem att själva arbeta aktivt med civil olydnad.

– Det finns ju en skala. Å ena sidan att helt fördöma och å andra sidan att utöva civil olydnad själv. Det bästa vore kanske om Kristna Fredsrörelsen skulle kunna hitta ett mellanläge, där man uttalat stöttar organisationer som utför civil olydnad. Det finns en sådan tradition inom Kristna Fredsrörelsen och även en tydlig olydighetsfaktor inom kristendomen.

Anne Casparsson

(Artikel publicerad i Fredsnytt, läs hela numret här)