Porträtt: Sara Lindblom, Kristna Fredsrörelsens nya ordförande

Sara Lindblom. Foto: Hussein Khalili

Till vardags arbetar Sara på Sida men när vi pratar är det via varsin skärm från våra hemmakontor i olika delar av Stockolm. Hon har bara varit ordförande ett par dagar och säger att hon länge har längtat tillbaka till det roliga, dynamiska och kreativa samtalet kring ickevåld som lever inom Kristna Fredsrörelsen.

– Kristna Fredsrörelsen har en otroligt viktig röst som jag vill vara del av. Även om jag trivs jättebra där jag är nu har jag alltid haft ett sånt sammanhang som en vision.

Sara kom först i kontakt med rörelsen genom följeslagarprogrammet och nyss hemkommen från Palestina och Israel började hon arbeta på kansliet 2006. Då främst med fokus på Kristna Fredsrörelsens samarbeten i Mellanöstern och Sudan. Under Saras tid på Kristna Fredsrörelsen utvecklades ickevåldsträningar för tränare, ToT, utifrån konceptet de hade jobbat med i Sudan.

– Vi hade så häftiga resultat i Sudan och tänkte att vi måste hämta hem de lärdomarna.

Bryggan mellan det internationella och engagemanget i Sverige tycker hon är viktig att värna om och utveckla för att levandegöra och konkretisera ickevåld i folks vardag. Hon bär själv med sig erfarenheter och verktyg och beskriver hur ickevåld har blivit otroligt viktigt för henne personligt, både i stort och litet.

Sara har lång erfarenhet av arbete inom mänskliga rättigheter och med freds- och konfliktfrågor. Födelsestaden Stockholm fortsätter idag att vara hennes hemort, men det har aldrig varit självklart. Studieåren spenderade hon i Uppsala och London och sedan dess har även Sydafrika och Jerusalem också varit hem.

– Helst skulle jag nog vilja bo utomlands och i Sydafrika om jag fick drömma. Det finns ett talesätt som lyder ”You can always leave Africa but Africa will never leave you” och det ligger nog något i det.

För Sara är Sydafrika återkommande och där hon upptäckte sin passion för djur och vildmark.

– Jag gick faktiskt en kurs för att bli safariguide ett par veckor. Det var helt magiskt att vara ute i bushen och spåra djur, helt bortkopplad från övriga samhället.

Nu ser hon dock mest fram emot att få fördjupa sig ännu mer inom civilkuragefrågor inom rörelsen och som ordförande bidra till det visionära och strategiska arbetet framåt. Och för att råda bot på sin längtan till vildmarken väntar fjällvandring i sommar tillsammans med hennes sjuåriga son.

– Det ska bli jätteroligt, även om det inte direkt är savannen.

Julius Copcutt

(Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt. Läs hela numret här)