Mexiko: 20 år av närvaro för fred
Kristna Fredsrörelsen har sedan år 2000 bidragit med internationell närvaro i Chiapas i södra Mexiko. Militariseringen av landsbygden och rädslan för fortsatta övergrepp mot urfolken låg till grund för en vädjan till det internationella samfundet om stöd och närvaro.
Medföljning vid katedralen i San Cristóbal de las Casas. Foto: Elodie Sierro.
Det var i slutet av nittiotalet som en inbjudan och observationsförfrågan kom från biskopen don Samuel Ruiz García, människorättscentret Fraybas grundare. Kristna Fredsrörelsen hade då sedan flera år haft närvaro i Guatemala, och det bestämdes att fyra observatörer skulle resa över gränsen för att ingå i Fraybas enhet för internationella observatörer, Brigadas Civiles de Observación por la Paz y los Derechos Humanos (BriCO).
Det var startskottet på vad som kom att bli SweFOR México, som sedan 2013 haft sitt landkontor i San Cristóbal de las Casas, Chiapas.
Mexiko är alltjämt världens fjärde farligaste land att försvara mänskliga rättigheter
Rosy Rodríguez Barrientos på människorättscentret Frayba. Foto: Leo Rehnfelt.
Än idag är Frayba en av de organisationer Kristna Fredsrörelsen medföljer och har nära kontakt med. Där jobbar Rosy Rodríguez Barrientos, som även hon ingick i BriCO:s under den här tiden. Hon minns tydligt Kristna Fredsrörelsens ankomst. Betydelsen av medföljarskapet under den väpnade konflikten är något hon lägger stor vikt vid.
– Militären installerade sig i byarna och osäkerheten var mycket stor. Människor vågade inte gå ut, till floden, till åkrarna. Det var därför BriCO:s skapades, för att medfölja de här personerna i deras vardag och skapa skydd. Något jag aldrig glömmer är hur man sedan sade till oss: ”Sedan ni kom hit har vi kunnat sova”. För innan vågade de inte, otryggheten var för stor, säger hon.
Sedan dess har mycket förändrats, men behovet av observation och internationell medföljning i Chiapas kvarstår. Idag medföljer Kristna Fredsrörelsen människorättsförsvarare som utsätts för hot på grund av sitt arbete. Mexiko är alltjämt världens fjärde farligaste land att försvara mänskliga rättigheter. Coronapandemins ankomst har inte inneburit att övergreppen upphört, snarare tvärtom.
– Jag önskar jag kunde säga: bra jobbat – nu behövs ni inte längre här, men tyvärr gör ni fortfarande det. För övergreppen och hoten mot människorättsförsvarare består. Vi har alla rätt att leva i en bättre värld och för att komma dit måste vi bidra med det vi har. Det ni gör är viktig för oss.
Leo Rehnfelt
Fredsobservatör i Mexiko
Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.