En medföljning i nordvästra Colombia
Kristna Fredsrörelsen gör kontinuerliga fysiska medföljningar i Colombia. Medföljningarna har både omedelbara och långsiktiga effekter för människorättsförsvarares säkerhet och handlingsutrymme. De avhåller förövare från att attackera och obstruera. Genom att visa på internationell solidaritet med de medföljda bidrar vi också till att synliggöra det rättmätiga och legitima i deras arbete. Denna gång gäller det att stödja det katolska stiftet i Quibdó i deras arbete med att stärka afrocolombianska och urfolkssamhällen i deras arbete för fred och mänskliga rättigheter.
I staden Bellavista, belägen vid en av bifloderna till floden Atrato, kliver vi ombord på en båt tillsammans med en präst och en organisatör från stiftet i Quibdó. Stiftets uppdrag under denna resa är att observera situationen för de mänskliga rättigheterna och att följa upp situationen tillsammans med de lokala samhällena. Genom att stödja och driva processer tillsammans med afrocolombianska och urfolkssamhällen har de i över 30 år verkat för att skapa en fredskultur och öka respekten för mänskliga rättigheter i regionen.
Vi åker nerför floden Atrato tills vi når bifloden Opogadó, en resa på cirka tre timmar i en långsam båt. Längs Opogadó-floden besöker vi fyra byar. I mer än tre decennier har dessa afrocolombianska samhällen varit särskilt drabbade av den väpnade konflikten i Colombia. En situation som paradoxalt nog har förvärrats efter undertecknandet av fredsavtalet med FARC-gerillan från 2016.
Detta geografiskt strategiska område, rikt på naturtillgångar, drabbades kring millennieskiftet av en våldsvåg som ännu pågår och bland annat utlöstes av de ekonomiska intressen som riktade sin uppmärksamhet mot möjligheten att utöka utvinningen av mineraler, men också lockades av utsikterna till storskaligt bruk av palmolja. Det ledde till en upptrappning av paramilitär närvaro, tvångsförsäljningar av mark, massakrer, instängningar och tvångsfördrivningar. Detta parat med statens frånvaro och passiva förhållningssätt till befolkningens situation ledde till de massiva mänskliga umbärandena som ännu härskar i området, vars befolkning lever under stor fattigdom och rättslöshet.
Nu strider den kvarvarande gerillan ELN med paramilitära grupper om de territorier som tidigare dominerades av FARC. Lokalbefolkningen lever idag med minnet av de tvångsfördrivningar som drabbade dem 2004, men också med rädslan för att händelserna när som helst kan upprepas. I dag är nästan alla samhällen längs floden Opogadó offer för den väpnade konflikten. Enligt FN skedde 21 tvångsfördrivningar under 2020 i området och fyra har ägt rum redan i år.
I urfolksamhället Unión Baquiaza, som ligger två timmar med båt från Opogadó-flodens mynning, får vi höra om de svårigheter som samhällena möter till följd av att de är instängda mellan olika beväpnade grupper och har begränsad rörlighet längs bifloden. Det är också oroväckande att det i dessa samhällen finns rapporter om särskilda hot mot kvinnor och flickor. Närvaron av illegala beväpnade aktörer och risken att utsättas för sexuellt våld hindrar många kvinnor och flickor från att ta sig ut för att skörda sina grödor.
Befolkningen i detta flodområde utsätts systematiskt för instängning, vilket innebär att deras rörlighet begränsas genom hot från illegala grupper och den överhängande risken som deras interna beväpnade konfrontationer utgör. Uttryckliga förbud mot att färdas eller vistas på vissa platser (som odlingsfält och gemensamma samlingsplatser), inrättandet av kontrollstationer, blockering av livsmedelstransporter och förnödenheter till byarna innebär sammantaget att befolkningen utsätts för villkor som hotar deras existens. I regionen utgör även förekomsten av landminor en försvårande faktor som hindrar befolkningens rörlighet och därmed dess överlevnad.
Kränkningarna av mänskliga rättigheter har fördömts av lokalsamhällena, stiftet i Chocó, samt lokala och internationella organisationer som arbetar i området, som Kristna Fredsrörelsen. Trots detta har regeringen inte presenterat några varaktiga åtgärder för den allvarliga krisen i Atratos flodbäcken. Snarare har den påtagliga och långvariga frånvaron av civila myndigheter förvärrats i och med de restriktioner som regeringen infört till följd av COVID-19-pandemin.
Vår sju dagar och sju samhällen långa medföljning avslutas där resan började, i Bellavista. Vi har tagit del av dussintals oroande vittnesmål och själva bevittnat den oroväckande situationen för människorna i detta område. Det är av yttersta vikt att ansvariga myndigheter vidtar åtgärder för att garantera civilbefolkningens rättigheter och att inleda dialoger för att finna en fredlig, varaktig och definitiv lösning på konflikten.