”Jag försöker se saker och ting ur ett intersektionellt perspektiv”

Lina Shemesani. Foto: privat

Jag önskar att alla någon gång fick samtala med en av Kristna Fredsrörelsens nyhemkomna fredsobservatörer. Själv hade jag turen att få prata med Lina Shemesani, nyss hemkommen från Guatemala. Lina svarar på direkten när jag ringer upp på telefon och tvekar inte en sekund när jag ber henne berätta om sina upplevelser som fredsobservatör.

– Att komma tillbaka till Sverige har varit en rejäl omställning. Jag känner tomhet efter kollegorna som jag har bott och jobbat ihop med så intensivt, samtidigt som jag tyckte att det var väldigt väldigt tufft där. Den svåra politiska kontexten som råder i Guatemala och pandemirestriktionerna är så olikt det öppna Sverige. Att kunna gå ut på kvällarna här, inte behöva se sig om. Stor skillnad.

Vad gör det med oss att ha privilegiet att kunna lämna en konfliktdrabbad kontext? Under samtalet forsar det fram skarpa analyser, reflektioner, iakttagelser. Allt återges med samma entusiasm, djup och allvar. Det är märkbart att uppdraget har påverkat henne.

– Vi ser grova övergrepp på de mänskliga rättigheterna och över grepp på människor i vårt jobb. Det är mycket utmanande. Vi identifierade fler och mer komplexa risker och det har inte varit lätt att nå de personer och organisationer vi medföljer. Och vi i arbetsgruppen märker att vi som internationella aktörer möter motstånd i vårt arbete på ett annat sätt. Det psykosociala arbetet i Kristna Fredsrörelsen är bra. Det behövs för att kunna bearbeta det vi ser och upplever.

Jag har alltid velat göra något av de privilegier det medför att vara svenskfödd, och det intersektionella perspektivet finns med mig i allt jag gör”

Kanske har det att göra med att hennes föräldrar flydde från konflikt och krig i Libanon för att bygga ett liv i frihet för sin familj, kanske inte, men för Lina är det viktigt att använda de förmåner det medför att ha ett svenskt pass. Hon får det att låta som en plikt men inte ett tvång – en mycket varm och god plikt:

– Jag har alltid velat göra något av de privilegier som kommer av att vara svenskfödd. Jag märker att det lyssnas mer på en representant som kommer från ett europeiskt land och vill omvandla det till något bra. Om jag med mina privilegier kan medverka till att utöka handlingsutrymmet för andra, då ska jag göra det.

Att hon inte ser traditionellt svensk ut och att hennes efternamn klingar annorlunda väckte reaktioner ”Men du har inte ljusa ögon, ljust hår, du liknar inte dina andra kollegor.” eller ”Åh, vilken tur att dina föräldrar flydde, det är det jobbigt att göra. Hur har dom klarat det?”. Också myndighetspersoner reagerade och gav henne rådet att tysta ner sin bakgrund. Hon fick ett helt annat bemötande vid passkontrollen än kollegorna.

– Mitt pass är svenskt, men det är inte alltid andra ser mig så. När jag tittar på saker och ting försöker jag se det ur ett intersektionellt perspektiv. Det perspektivet hade vi med i arbetet med risk- och säkerhetsanalyser internt och externt. Vi lärde av varandra och vår kollega i Guatemala (som är guatemaltekisk) är med i allt – det är intressant och viktigt. Hans perspektiv på risk och säkerhet är inte samma som de andras i projektet.

Det särskilda perspektiv som det medför att höra hemma i flera kulturer skapade igenkänning och trygghet i många möten med medföljda. Det medförde en fördjupning av uppdraget och Lina ser mycket potential för Kristna Fredsrörelsen att fortsätta arbeta med sådana erfarenheter – lärdomar som Lina gärna arbetar vidare med i andra projekt inom vår rörelse.

– Jag är inte klar med fredstjänstarbetet. Jag vill söka mig dit igen och jag är intresserad av de andra projekten också. Sedan har jag inspirerats enormt av andra internationella organisationer som vi mötte, hur de trots ett högt pris arbetar för förändring.

Anna Wikman

Vill du höra mer om situationen för människorättsförsvarare i Guatemala? Lina besöker gärna lokalgrupper och församlingar och berättar om vårt arbete. Hör av dig till info@krf.se och anmäl intresse.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt. Läs hela numret här.