Människor som flyr Sudan behöver inkluderas i fredssamtal

Kvinnors medverkan är en nyckel i fredsarbetet, menar Moses Monday John. Foto: UN Photo

Huvuddelen av de människor som befinner sig på flykt sedan mitten av april, efter att strider utbröt i Sudans huvudstad Khartoum, är nu internflyktingar. Av de som tar sig utanför landets gränser är det cirka 1500 personer om dagen som anländer till Sydsudan. Vi har pratat med Moses Monday John, chef för IFORs sydsudanesiska gren.

– Vi har bistått flyktingarna med traumastöd, möjlighet till återhämtning och inte minst vägledning i syfte att skapa en fredlig attityd hos dem. Vi behöver rusta dem för att ingå i fredssamtal och efterfrågar möjligheter att erbjuda dem utbildning i konflikthantering och självorganisering.

Ickevåldsaktioner och påverkansarbete för inkluderande fred i grannlandet

ONADS medlemmar har också visat sin solidaritet för Sudans folk genom plakat, ljusmanifestationer och tal utanför Sudans ambassad. Kontakt upprättades med kollegorna i SONAD, för att informera sig om vilket stöd de behövde.

Moses Monday John, chef för ONAD. Foto: Kristna Fredsrörelsen

– Sydsudan, Kenya och Djiboutis regeringar har fått i uppdrag av Östafrikanska samarbetsorganet IGAD att underlätta samtalen med de stridande parterna i Sudans väpnade konflikt, för att återställa freden. Vi har uppmanat vår regering att göra sitt yttersta för att stoppa konflikten i Sudan, eftersom vi har moraliska skyldigheter, gemensamma ekonomiska intressen och historiska band med Sudan. Viktigast av allt är att konflikten i en förlängning får konsekvenser för säkerheten i och utanför regionen. Mer oro i vår del av världen leder till ökade flyktingströmmar här och hos er, i Europa. Så det är sammanlänkat – det som händer hos er påverkar oss och tvärtom, det är tydligt att vi måste adressera de sambanden.

– Eftersom kriget mellan Ryssland och Ukraina fortsätter utan några tecken på en lösning, finns det en stor risk för att situationen i Sudan kan manipuleras på ett eller annat sätt av stormakterna. Detta gäller inte minst Ryssland. Vi måste komma ihåg att konflikterna i Sudan är ett försök att kapa resultatet av en folklig resning och kraven på fredlig demokratisk maktövergång till ett civilt styre efter att det sudanesiska folket avsatte president Beshir i april 2019. Därför måste alla framtida förhandlingar för att lösa konflikten inkludera det sudanesiska folket och inte bara militären. Politiken och det civila samhället måste inkluderas, inte mint kvinnor och unga.

2011 bröt sig Sydsudan ur Sudan, i och med de fria val som hölls i landets södra del. Två år senare ledde konflikter inom den sydsudanesiska befrielserörelsen till inbördeskrig i den nya statsbildningen. Två fredsavtal har slutits sedan dess. Konflikterna inom landet har etniska förtecken, tydligt kopplade till landrättigheter och sådana tillgångar som boskap, vilket underblåses av de många vapen som finns bland befolkningen, som en följd av de väpnade konflikterna.

Kvinnor som fredsaktörer

Det går inte att ta miste på entusiasmen i Moses Monday Johns röst när han talar om kvinnors roll i fredsarbetet. Som chef för ONAD, IFORs Sydsudanesiska gren verkar han aktivt och ihärdigt för kvinnors inkludering. Han menar att det är viktigt att skapa allianser mellan icke-patriarkala män och kvinnliga aktivister.

– Kvinnors medverkan är en nyckel i fredsarbetet. I Sydsudan säger vi att kvinnan är samhället och mannen är en individ. Därför, om du ska ge stöd åt någon – ge stöd åt en kvinna. Vi har stora problem på landsbygden, där konflikter mellan olika grupperingar bland annat tar sig uttryck i boskapsstölder, vilket i sin tur utlöser våldsamheter. Ett exempel som blivit viralt här är fallet med en kvinna som vägrade mata sina barn med mjölk från den stulna ko som hennes man kom hem med. Hon fick honom att gå tillbaka med djuret och fick ett stort stöd för sin insats. Andra följde hennes exempel. Kvinnor har traditionellt sett varit marginaliserade här, liksom i andra delar av världen. Men vi ser hur de visar stor handlingskraft vid konflikter. Vi har sett dem ställa sig framför bandvagnar i Ukraina – genom ickevåldsmetoder verkar de avväpnande. Kvinnor är familjeförsörjare. Deras engagemang i ungas situation är viktig, liksom deras förmåga att statuera exempel.

ONADS medlemmar visar sin solidaritet för Sudans folk genom fredliga manifestationer utanför Sudans ambassad i Juba. Foto: ONAD 2023

Detta är viktigt, menar Moses. Inte minst för unga män som tidigt får lära sig att de ska vara beredda att dö för sitt land. Men behoven är helt andra:

– De behöver leva! När vi kämpade för nationell självständighet var vi enade och trodde att allt skulle lösa sig när vi nått vårt mål. Men när vi fick rätt till vårt eget land och i fredstid krävde våra rättigheter, då vände sig makthavarna istället emot oss. Läxan vi lärt oss är att självständighet inte räcker: rättvisa måste skapas – och för det behöver våra unga leva och arbeta. Inte dö i krig.

Moses Monday John, ONAD

Text: Nathaly Salas

Är du journalist och vill komma i kontakt med någon av Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisationer eller människorättsförsvarare i de områden där vi verkar? Kontakta oss gärna kommunikation@krf.se

Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.

Ladda ner hela numret här. Som medlem får du tidningen i pappersform brevlådan.