Människor på flykt i Sydsudan. Foto Sven Torfinn

MICHAEL RUOT VAR 15 ÅR när Lundinbolaget kom till hans by. Först fick han en t-shirt med Lundin Oils logotyp och erbjöds en plats i skolan de öppnade i november 2001. Lärarna var sudanesiska militärer. Kort därefter kom Lundins personal, specialfordon och utrustning till byn tillsammans med 150 soldater från Sudans armé och milis. De var där för att skydda de som letade efter olja. Strider utbröt mellan armén och gerillan som slogs för självständighet.

Michael och hela byn flydde in i sumpmarken som bildas av Nilens vattendrag. Där låg han och många andra och väntade på att striderna skulle avta. Det gjorde de inte. Han flydde vidare för att flera månader senare hamna i ett flyktingläger i Khartoum. Det skulle sen dröja tio år tills han kunde komma tillbaka till sitt hem. Liksom hundratusentals andra som drabbades av kriget är Michael inte vittne i målet. Men han, liksom många, många andra har kontaktat oss på Global Idé för att berätta vad som hände när Lundin kom till Sudan. De vill att världen ska veta vad som hände dem. I Stockholms Tingsrätt försvaras Ian Lundin, Alex Schneiter och det tidigare oljebolaget Lundin Oil (numera Orrön Energy) av tre försvarsteam. Bolaget betalar omkring 800 miljoner kronor varje år i advokatkostnader.

Deras försvar går ut på att det de gjorde i Sudan var en ”normal affärsverksamhet”. De hade rätt att få skydd från att attackeras. De hävdar också att det inte begicks krigsbrott av Sudans regering, och om det hände så var det inget de åtalade kände till. Brottsoffren, hävdar försvaret, hittar antingen på händelser, överdriver eller var inte själva på plats när händelserna som inte hände skulle ha hänt.

I RÄTTEN ÄR det 32 personer som är målsägande, brottsoffer. Av dessa dog ett par innan rättegången inleddes. Men de andra har tagit sig till Stockholm Tingsrätt för att vittna om vad som hände dem när Lundin var verksamma i Sudan. De reste trots att de inte kommer att få kompensation för skador och förluster även om rätten finner Lundin skyldiga. Nära hälften av de som vittnat som brottsoffer har hotats av personer kopplade till Lundins försvarsteam, vilket Dagens Nyheter och Kalla Fakta har rapporterat om. Dessa hot utreds av polisen för övergrepp i rättssak och kan leda till åtal och en ny rättegång.

FLERA AV DEM som vittnat berättade att de, liksom Michael, flydde till floden Nilen för att undkomma striderna. De beskrev hur spädbarn, barn och äldre dog i vattnet. En del drunknade, andra dog av sjukdomar eller togs av krokodiler. Andra, som Ruth, berättade om Antonovplan som släppte bomber över byarna. Hon överlevde för att en äldre man överlät sitt skydd (ett hål i marken) till henne. Den äldre mannen fick själv inte plats och dog av bombsplittret.

Alla har vittnat om attackhelikoptrar som flög in besköt civila från luften med kulsprutor och om hur de och deras familjer flydde striderna. Sarah berättade om att hon som tonåring togs som sexslav av miliser tills hon lyckades fly. Och Gawar vittnade om hur han som 12-åring flydde för att undvika att bli tvångsrekryterad som soldat. På natten i skydd av mörkret rörde han sig från plats till plats. På dagen gömde han sig i träden.

MORALISKT SETT finns det ingen tvekan om att det Lundin gjorde var förkastligt. De kunde ha låtit bli att ingå avtal med regimen i Sudan. En regim som bedrev ett blodigt inbördeskrig där de beväpnade miliser, fördrev och dödade civila samtidigt som de bedrev en extremt islamistisk linje och stöttade terrorister. Hade de låtit bli, eller lämnat när de insåg att deras verksamhet orsakade lidande, hade inte Ian Lundin och Alex Schneiter blivit åtalade. Det som Lundinbolaget brydde sig om var hur mycket pengar de kunde tjäna. När de sålde rätten att utvinna olja gjorde de en vinst på 720 miljoner kronor som de investerade i Norge. Dessa investeringar växte när oljebolag fann enorma oljefyndigheter i Nordsjön med hjälp av pengar från vinsten i Sudan.

DET SOM AVGÖR till slut är om rätten finner att Ian Lundin och Alex Schneiter har bidragit till brott genom att begära att Sudans regim ska göra det möjligt för bolaget leta efter olja (och tjäna pengar). Eller ska de frias från ansvar eftersom deras verksamhet i Sudan var “en helt vanlig affärsverksamhet”, som bolaget självt beskriver det?

Petter Bolme
Global Reporting

Bli någons skyddsängel i jul!

Kristna Fredsrörelsens internationella fredsarbete räddar liv och ger hopp. När du köper ett gåvokort i form av en skyddsängel bidrar du till att vi kan vi fortsätta att stå sida vid sida med människorättsförsvarare i världens bortglömda konflikter och ge dem skydd och utrymme att förändra framtiden. Ditt stöd behövs!

Beställ din skyddsängel här