Återvandring utan rättvisa

Foto: SweFOR México

I delstaten Chiapas, där Kristna Fredsrörelsen arbetar, fick ett fall av tvångsförflyttning ett lyckligt slut i slutet av maj. Kristna Fredsrörelsen var närvarande när sex familjer som varit ifrån sina hem i ett år och nio månader slutligen kunde återvandra till sina hem. Familjerna är glada över att få återvända till sina hem och marker. Ändå anser de att rättvisa inte har nåtts.

I de aktuella familjernas hemkommun Chenalhó, Chiapas, har det sedan 45 år pågått en jordbrukskonflikt över de territoriella gränserna mellan Chenalhó och en angränsande kommun. Denna konflikt har orsakat totalt 5266 tvångsförflyttningar. Konflikten blossade upp igen under 2017 och 2019 tvingades flera familjer tillhörande den kristna ickevåldsorganisationen Las Abejas de Acteal fly när de attackerades i sin hem. Detta skedde trots att de lokala myndigheterna blivit varnade om riskbilden för familjerna. En av medlemmarna i Abejas de Acteal beskriver att de länge känt sig förföljda:

”Vår organisation och de av oss som deltar i kampen har alltid förföljts eftersom regeringen inte håller med om vår kamp och det vi fördömer.”

Las Abejas de Acteal har organiserat sig och dömt ut många av de projekt som regeringen vill införa i de lokala samhällena, eftersom de anser att projekten splittrar samfunden. Bland annat syns splittringen i frågan om anläggningen av dammar och vattenkraftverk. En del av befolkningen stödjer byggena. Andra, bland dem Las Abejas de Acteal, har protesterat mot hur djurlivet och växtlivet i bergen samt vattenkällorna blir förstörda, vilket också hotar befolkningens hälsa. Dessutom har Mexikos president Andrés Manuel López Obrador tagit initiativ till en reform av lagen om elindustrin, som bland annat innebär att staten inte längre behöver tillfråga civilbefolkningen. Istället kan urfolk tvingas sälja sin mark för några pesos ifall gas, kol, olja eller mineraler som litium (för batteritillverkning) hittas på deras mark.

Under tiden som de sex familjerna varit fördrivna från sina hem har de levt trångt och med svårigheter att försörja sig, då de inte har haft tillgång de marker som de försörjer sig på. Att de klarat sig genom dessa 21 månader har till stor del berott på att andra människor skänkt dem hygienartiklar, mat och kläder.

Ett försök till återvandring gjordes redan den 28 april i år. De lokala myndigheterna i familjernas hemkommun Chenalhó var informerade, men strax innan återvandringen skulle påbörjas meddelade de att familjerna inte skulle tillåtas återvända till sina hem, utan som närmast till en närliggande kyrka. Familjerna blev även varnade om att en anmälan om brott mot mänskliga rättigheter skulle ses som en provokation för att skapa mer problem i det redan konfliktdrabbade området, och helt stänga möjligheten för dem att få återvända till sina hem. Myndigheterna såg med ogillande att återvandringen skulle ske med internationell medföljning och press närvarande, samt att det skulle spelas traditionell tzozil-musik. Återvandringsförsöket fick avslutas på grund av säkerhetsskäl.

Under de 21 månader som familjerna var tvångsförflyttade har de inte fått någon hjälp av staten. De har också stött på motstånd från de lokala myndigheterna. Trots det lyckades de till slut komma fram till en överenskommelse om att få återta sina hem och marker, bland annat krävde myndigheterna ersättning. Organisationens företrädare berättar:

”Vi fick inte fullständig rättvisa, men en överenskommelse träffades så att vi kunde återvända till våra hem. För oss är det viktigt att återfå vår mark. Det viktiga med att vi återvänder är att återfå det som är vårt, vår värdighet.”

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer följde återvandringen på plats, genom vår medföljning av människorättscentret Frayba, som i sin tur medföljer familjerna.

Enligt Frayba är interna tvångsförflyttningar en av de mest bekymmersamma kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Chiapas. Den Mexikanska kommissionen till försvar för och främjande av mänskliga rättigheter betonar att tvångsförflyttning utgör en komplex kränkning då det allvarligt kränker flera civila, politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga rättigheter. Också den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter har betonat att tvångsförflyttning är en kontinuerlig och mångfacetterad kränkning. Utsattheten hos dem som förflyttas varar tills det uppnåtts en varaktig lösning, det vill säga en återkomst till hemmet, med lokal återintegrering eller alternativt integrering på en ny plats att bosätta sig på, permanent.

Julia Nini
Fredsobservatör i Mexiko

Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.

Läs hela numret här.