Moderaternas argument håller inte

Datum: september 12, 2019 | Kategori: Debatt

(Debattreplik i Svenska Dagbladet den 12 september 2019) 

Moderaternas Elisabeth Svantesson och Hans Wallmark skriver i sin replik till oss 41 organisationer att de vill slopa enprocentmålet för att göra biståndet mer effektivt. Inom biståndet mäts effektivitet genom att titta på i vilken utsträckning resurserna gör skillnad för de som lever i fattigdom och förtryck. Där har OECD-DAC:s senaste granskning visat att Sverige klarar just det. Svenskt bistånd går till de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. Det betyder att de som berörs av och är i störst behov av den här budgetposten är människor utan någon egen röst i Sverige. I de flesta andra frågor kan vi föra en samhällsdebatt där de som berörs av nedskärningar kan höras, men så är det inte med det internationella biståndet. Risken med att frångå ett principbeslut om en nivå Sverige ska klara, är att just den här budgetposten blir extra sårbar för minskningar varje gång det saknas pengar någon annanstans. Därför är ett principiellt åtagande om en procent av BNI viktigt.

Ett återkommande argument för att skära i biståndsbudgeten är att ”det är behoven som ska styra”. Men – hungern ökar i världen, klimatkrisen tvingar människor på flykt och demokratin går bakåt. Om behoven ska styra behöver vi öka vårt bistånd. Även om alla världens givarländer skulle öka sina biståndsmål till en procent skulle det ändå inte täcka behoven. Idag täcks FN:s humanitära appeller bara till 60 procent, för att nämna ett exempel.

Sverige kan inte lösa hela världens problem, men vi kan som land med en stark ekonomi hålla en hög ambitionsnivå som inspirerar andra. Att Sverige har en hög trovärdighet i internationella sammanhang är en konsekvens av en högt ansedd utvecklingspolitik och erkänt effektivt internationellt bistånd.

Svantesson och Wallmark skriver också att ett enprocentmål gör biståndet ”ryckigt”. Men det som har skapat extrem ryckighet i biståndsbudgeten de senaste tio åren är inte modellen med en procent av BNI utan turerna kring avräkningarna från biståndet för flyktingkostnader i Sverige, något som Riksrevisionen pekat på som ett problem. Både tidigare alliansregeringar och S+MP-regeringar har gjort avräkningar som inneburit plötsliga förändringar på miljarder kronor i biståndsbudgeten. För att motverka ryckighet bör avräkningarna fasas ut. Till dess måste reglerna för avräkningar slås fast, utan nya försök att öka användandet av biståndsbudgeten till andra utgiftsområden.

Svantesson och Wallmark beskriver att det finns länder som är beroende av biståndsmedel även efter decennier av insatser. Det stämmer, det finns enorma ojämlikheter inom länder och i världen som gör att människor hålls kvar i fattigdom. Bistånd kan inte göra allt, utan all politik måste verka i samma riktning. Fattigdomsbekämpning är inte mekanik, utan en mängd komplexa faktorer som samverkar, inte minst ett lands nivå av jämställdhet och demokrati. Det är också anledningen till att alltmer av biståndet är demokratistöd, som att stärka institutioner, stödja organisering för mänskliga rättigheter, skydda förföljda rättighetsförsvarare och bekämpa korruption.

Vidare skriver Svantesson och Wallmark att majoriteten av Sida-finansierade biståndsprojekt tar slut när finansieringen tar slut, som ett argument för biståndets ineffektivitet. Men det speglar en gammaldags syn på bistånd som förutsätter att bistånd främst skulle vara småskaliga produktiva projekt. Visst är det viktigt att mäta hållbarhet, men att bekämpa fattigdom kan till exempel handla om vilka förändrade attityder, lagstadgade rättigheter eller stärkta institutioner och rörelser som lever kvar när ett projekt avslutas, inte att själva projektet drivs vidare. Det kan även handla om att stödja rättighetsförsvarare som arbetar i extrem motvind att överhuvudtaget kunna höras och verka i länder där förtrycket är hårt.

Vi välkomnar Moderaternas, och andra partiers, engagemang i biståndsfrågan. Svantesson och Wallmark vill se ett ”mer fokuserat och effektivt bistånd” och efterlyser ”nödvändiga förändringar”. Svenskt bistånd är bra, men det finns mycket som kan bli bättre. Vi diskuterar mer än gärna hur biståndet kan utvecklas så att resurserna används på bästa sätt och fortsätter göra skillnad för de människor som behöver det mest.

Erik Lysén
chef, Act Svenska kyrkan
Ingela Holmertz
generalsekreterare, ActionAid Sverige
Louise Lindfors
generalsekreterare, Afrikagrupperna
Anna Svärd
generalsekreterare, Barnfonden
Georg Andrén
generalsekreterare, Diakonia
Frida Dunger Johnsson
verksamhetsledare, Emmaus Stockholm
Daniel Grahn
generalsekreterare, Erikshjälpen
Ulrika Urey
kanslichef, Fair Action
Hanna Dahlström
kanslichef, FIAN Sverige
Anna Stenvinkel
generalsekreterare, Forum Syd
Silvia Ernhagen
vd, Hungerprojektet
Martin Nihlgård
generalsekreterare, IM
Mona Örjes
ordförande, IOGT-NTO-rörelsen
Alexander Clemenson
generalsekreterare, KFUM Sverige
Lotta Sjöström Becker
generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Petra Tötterman Andorff
generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Klara Knapp
ordförande, Latinamerikagrupperna
Judy McCallum
Executive Director, Life & Peace Institute
Eliot Wieslander
generalsekreterare, Läkare i Världen
Lars Arrhenius
generalsekreterare, Läkarmissionen
Alán Ali
ordförande, MÄN
Anna Sundström
generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Johan Pettersson
generalsekreterare, Oxfam Sverige
Niclas Lindgren
direktor, PMU
Gerardo Lizano
kansliansvarig, Praktisk Solidaritet
Sandra Ehne
förbundsordförande, RFSL
Anna-Karin Johansson
generalsekreterare, RFSU
Carolina Ehrnrooth
verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh
Julia Andén
styrelseordförande, Svalorna Latinamerika
Andreas Stefansson
generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén
Agnes Hellström
ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Anders Malmstigen
generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Jan Strömdahl
ordförande, Svenska Västsaharakommittén
Malpuri Groth
Sveriges Kvinnolobby
Sofia Östmark
kanslichef, Union to Union
Maria Schultz
verksamhetschef, Vi-skogen
Peter Brune
generalsekreterare, War Child
Cecilia Chatterjee-Martinsen
generalsekreterare, WaterAid Sverige
Anna Tibblin
generalsekreterare, We Effect
Martin Uggla
ordförande, Östgruppen