Coronapandemin har på många håll i världen satt ljuset på hur våld mot kvinnor ökar när människor stängs in i sina hem. Asrar Ben Jouira och Hamza Nasri, från Tunisien, vittnar om ett lamslaget land där karantän och eskalerande fattigdom har lett till ökade våldsnivåer i hemmen under coronakrisen och där myndigheternas kapacitet inte räcker till.
Asrar och Hamza deltar i Kristna Fredsrörelsens projekt för unga fredsaktivister i Maghrebregionen och är aktiva inom den feministiska organisationen L’Association tunisienne des femmes démocrates. Organisationen erbjuder stöd till
utsatta kvinnor vars situation nu ter sig allt mer hopplös.
– Många fler kvinnor blir slagna hemma av sina partners, det våldet beräknas ha eskalerat femfaldigt sedan coronakrisen började. Vårt jobb fortsätter som vanligt fast intensivare eftersom fler behöver stöd säger Asrar.
”Det finns en politisk kamp mot feminism i Tunisien och den har fått ökad kraft nu”
Hamza menar att situationen i Tunisien vanligtvis är svår som den är, med diskriminerande arvslagar, patriarkala normer och utbrett våld och trakasserier mot kvinnor och sexuella minoriteter. Under corona intensifieras den dynamiken och hatet och hoten mot de som driver kvinnorättsfrågor ökar.
– Det finns en politisk kamp mot feminism i Tunisien och den har fått ökad kraft nu. Våra frontfigurer tar emot dödshot och får sina konton på sociala medier kapade, säger Hamza som har kartlagt näthat mot kvinnor.
Myndigheternas omställning under krisen har lett till att arbetet mot våld i hemmen strypts. Asrar berättar om hur det som följd har cirkulerat olika memes på sociala medier som skojar om att det nu finns chans att slå sin fru eftersom domstolarna har stängt.
Asrar och Hamza arbetar numera hemifrån, något som har suddat ut gränserna mellan jobb och fritid. Isoleringen kan bli väldigt krävande och i Hamzas fall är han paradoxalt nog både alltid tillgänglig men också alltid själv i sin lägenhet.
– I natt fick jag ett samtal av en desperat kvinna som förlorat sitt hem och varken hade pengar eller mat. Jag lyckades sätta henne i kontakt med en vän på ett härbärge i stan så det ordnade sig. Men det är en påfrestande tid för oss människorättsaktivister, all stress och alla historier man får höra och sen blir ensam med. Den sociala kontakten med vänner och kollegor känns extra viktig nu.
Asrar å sin sida sida bor med sin familj i en annan del av Tunis och berättar om de förändrade förutsättningarna med en viss optimism.
– Jag upplever att det är lättare att nå folk via sociala medier idag, då många är hemma och vill engagera sig. Vi har gjort flera lyckade insamlingskampanjer till utsatta migranter och kvinnor utan tak över huvet, så stödet växer.
Dock oroar den socioekonomiska utvecklingen dem båda och Asrar konstaterar att det är omöjligt att nå ut till alla, när resurserna är så knappa att inte ens myndigheterna har kapacitet.
Text: Love Wojnakovski
Kristna Fredsrörelsens projekt för unga fredsaktivister i Maghreb-regionen syftar till att skapa dialog mellan unga och bidra till att stärka deras inkludering i fredsprocesser. De unga aktivisterna kommer från Västsahara, Marocko, Tunisien och Algeriet och projektet pågår sedan 2018.
(Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt. Läs hela numret här)