Fredens väg som en inbjudan och ett kall – Kristna Fredsrörelsen

Fredens väg som en inbjudan och ett kall

Date: november 30, 2020 | Kategori: Artiklar Fredsnytt

”Mångas ickevåldsengagemang är trosbaserat. Det är en styrka och en tillgång som Kristna Fredsrörelsen vill stödja och uppmuntra.”

Orden är tagna ur Kristna Fredsrörelsens idéprogram. Även forskning visar att trosbaserade fredsaktörer har ett mervärde i sin starka övertygelse, sitt långsiktiga engagemang och sin förmåga att mobilisera människor. Men vad innebär det i praktiken att drivas av sin tro? Kan trostraditionen också vara ett hinder?

”Tro är som att ladda batteriet på sin mobiltelefon. När batteriet är slut kan vi inte göra ett enda samtal även om vi har saldo kvar. Det är så jag ser min tro på Kristus.”

– Moses John, en av grundarna till ONAD, Kristna Fredsrörelsens systerorganisation i Sydsudan. 

I HOPPETS TJÄNST

På Idédagen för Kristna Fredsrörelsens medlemmar den 10 oktober berättade Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och författare till boken Politisk och Profetiskdiakoni om när troende människor, genom stöd i sin gudstro, vågat säga nej till en order om att döda en annan människa. Gudstro kan ge en källa till en auktoritet utanför det rådande samhället eller grupptrycket. ”Kristi kärlek tvingar” brukar systrarna på Alsike kloster förklara sitt ställningstagande för flyktingar.

Jaime León på Corporación Claretiana Norman Perez Bello i Colombia. Foto: Julius Copcutt.

Jaime León är samordnare för La Corporación Claretiana Norman Perez Bello, en människorättsorganisation som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Colombia. Han beskriver sin tro på ett liknande sätt:

– Min gudstro påverkar mitt liv för den ger mig övertygelsen att jag gör något därför att det måste göras. Kriget har bara lämnat smärta, rädsla, hat och lemlästade hjärtan. Jesus uppmanar oss att slå följe med fattiga bönder, utsatta kvinnor, urfolk och naturen och arbeta i hoppets tjänst. Tron hjälper mig att hålla ut och fortsätta kämpa.

”Vi behöver odla hoppets föreställningsförmåga, där vi ser möjligheten att medskapa en bättre värld”

Benjamin Ulbricht vid Kristna Fredsrörelsens 100-års jubileum i Mariakyrkan i Sigtuna 2019. Foto: Kalle Jansson, Pråmfilm.

Det trosinspirerade fredsarbetet kan också börja i en hjärtats förvandling. Benjamin Ulbricht är relativt ny medlem i Kristna Fredsrörelsen, prästvigd i Svenska kyrkan, och ägnar sig nu åt att bygga upp ett fredscenter på södra Gotland. För honom är arbete för försoning och mot orättvisor centralt, men även att odla fröet till inre förvandling.
– Vi behöver odla hoppets föreställningsförmåga, där vi ser möjligheten att medskapa en bättre värld, säger Benjamin.

ALDRIG ENSAM

Ellen Skånberg. Foto: Martin Smedjeback.

Ellen Skånberg är medlem i Kristna fredsrörelsen sedan länge och har tidigare bl.a. suttit i organisationens styrelse. Hon betonar också att tron ger hopp. Hopp om att komma tillbaka på fötterna när det känns jobbigt och hopp om att livet och skapelsen är meningsfull.

–Min tro blir en motvikt mot tankar på all plast som dumpas i havet, att Trump kan väljas om och att Jimmie Åkesson aspirerar på justitieministerposten. Jag känner mig buren och ledd och vilar i att vi är många som vill ha en fri värld och en levande biosfär, säger Ellen.

Den 16 juni i år fängslades Moses John, chef för ONAD i Sydsudan, i tio dagar. Bakgrunden var en omtalad kampanj mot korruption som ONAD drivit.
–Den dagen jag fängslades så vände jag mig till Gud i stilla bön och jag kände mig stärkt. Jag vilade i min tro att kampanjen var rättfärdig och att Gud står vid min sida.

DET SOM SKAVER

Moses John. Foto: Lisa Hydén.

När Moses på 90-talet började fundera över samhällsutmaningarna runt sig, insåg han att en del orättvisor också görs i religionens namn. Det blev drivkraften till att ONAD blev en interreligiös ickevåldsorganisation med medlemmar både från kristen, muslimsk och traditionellt afrikansk tro, den första av sitt slag i Sudan.
– Vi betonar alltid att ickevåldsbudskapet finns i alla religioner och lyfter fram heliga texter och förebilder från olika trostraditioner. Men det är inte alltid enkelt med de heliga texterna. Moses brottas mycket med att kvinnor förminskas och att våld förespråkas i vissa verser både i Bibeln och i Koranen.

Han understryker att trosbaserade fredsbyggare måste arbeta tillsammans för att motverka marginalisering av kvinnor och missbruk av religion för att underblåsa våld.

Jaime León vid La Corporación Claretiana Norman Perez Bello blir arg när religiösa ledare uppmanar människor att böja på nacken inför orättvisor och våld och vänta på att Gud ska agera.
– Jag tror att Gud agerar genom oss människor och är varken tystad eller undergiven.

Ellen Skånberg kan sakna mer kollektiv gemenskap och handlingskraft för att förändra världen i sin församling.
– Det är väldigt mycket tröst och personliga gudsrelationer. Jag hade gått till kyrkan oftare om det var mer uppmaning att leva i Jesu efterföljd.

”Fredens väg finns där som en inbjudan och ett kall”

Benjamin Ulbricht har också reflekterat över det som skaver i den egna trostraditionen i form av problematiska texttolkningar och praktiker i dåtid och nutid, till exempelvis tvångskristnande av samer och ersättningsteologi, eller försök att förpassa trosutövning till en så kallad privat sfär.
– Men en människas eller samfunds tro är aldrig entydig. Vi kan läsa och tolka annorlunda, vi kan välja att lyssna till andra röster och följa andra förebilder. Fredens väg finns där som en inbjudan och ett kall.

Kristina Hellqvist
Programsekreterare för Fredstjänstprogrammet

Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.

Läs hela numret här.