Ett fortsatt undantag för det svenska försvaret när det gäller miljöhänsyn och miljöredovisning skulle ses som ett uttryck för bristande ansvarstagande och sviktande medmänsklighet.
Vi har levererat ett yttrande över Naturvårdsverkets ”En översyn av förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter.”
För Kristna Fredsrörelsen, dess medlemmar och samarbetande organisationer är engagemanget för fred och försoning nära kopplat till ett engagemang för en hållbar värld där miljöarbete inklusive ett arbete att bromsa klimatförändringarna är ofrånkomliga delar. Kristna fredsrörelsen är en del av ett ekumeniskt fredsarbete som innefattar många olika kyrkor, samfund och ekumeniska organisationer. Det finns numer en utbredd oro för att klimatförändringarna kommer att leda till konflikter av olika slag och en ökad flyktingproblematik.
Tillsammans med Svenska Freds och andra organisationer ställer vi oss bakom en rad ställningstaganden i relation till Naturvårdsverkets översyn.
Mot bakgrund av sitt uppdrag att främja Sveriges säkerhet är det av stor vikt att det säkerställs att Försvarsmaktens egna verksamhet inte bidrar till de säkerhetsrisker som klimatförändringarna innebär för Sverige och världen. Nuvarande interna miljöledningssystem är otillräckligt för att se till att det inte sker.
Det är av stor vikt att Försvarsmaktens inkludering i miljöledningsförordningen görs utan undantag. Möjligheter till undantag från kraven om ambitionshöjning, redovisning och systematiskt miljöarbete riskerar att undergräva arbetet mot att nå miljömålen och motverkar syftet med att inkludera Försvarsmakten i förordningen.
Vi håller inte med om förslaget om att fokus i förordningen ska ligga på direkt miljöpåverkan. Indirekt miljöpåverkan behöver fortsatt vara en del av miljöledningsförordningen. Problem med otydlighet bör istället hanteras genom en tydligare definition av begreppet indirekt miljöpåverkan.
Om Sverige menar allvar med arbetet för att nå de nationella miljömålen och de globala målen för hållbar utveckling är det orimligt att fortsatt undanta en så stor aktör som Försvarsmakten från den styrning och de redovisningskrav som gäller för samtliga andra större myndigheter i Sverige. Det finns utöver dessa argument särskilda skäl till varför just Försvarsmakten inte fortsatt bör undantas den styrning som det skulle innebära att omfattas av miljöledningsförordningen.
För det första genomgår det militära försvaret en historisk upprustning vilket innebär en väsentlig utökning av verksamheten de kommande åren. Myndighetens storlek, verksamhet och den planerade upprustningen ger skäl att anta att myndighetens miljö- och klimatpåverkan både är betydande och kommer att öka.
För det andra motiveras Försvarsmaktens verksamhet av att dess uppdrag är att skapa militär säkerhet. Det är av stor vikt att detta uppdrag inte utförs på bekostnad av andra former av säkerhet, eller att det spär på icke-militära säkerhetshot. Klimatförändringarna är ett av de största säkerhetshoten mot Sverige och vår planet, något som bland annat uppmärksammas i Sveriges nationella säkerhetsstrategi, som även slår fast att ”På inget annat område är behovet av förebyggande större och mer uppenbart.” Det finns stora risker att Försvarsmakten i sin strävan efter militär säkerhet bidrar till klimatosäkerhet. Myndighetens klimat- och miljöpåverkan behöver utvärderas, redovisas och utsättas för ett systematiskt förbättringsarbete.
För det tredje finns tydliga tecken på att Försvarsmaktens interna miljöledningssystem inte är tillräckligt. Även vad gäller myndighetens redovisning finns mycket att önska för att möjliggöra en demokratisk debatt samt ett effektivt svenskt klimatarbete. Försvarsmakten redovisar till exempel inte sina samlade utsläpp av växthusgaser, sina konsumtionsbaserade utsläpp eller utsläpp av internationell verksamhet.
Det finns uppenbara risker med att tillåta undantag från rapporteringskraven då detta riskerar att leda till att omfattande data utelämnas, något som delvis skulle motverka syftet med att se till att inkludera samtliga stora myndigheter i förordningen. Viss specifik data bör dock kunna undantas om det finns särskilda skäl till det, om myndighetens totala utsläpp och påverkan ändå redovisas.
Att ta bort myndigheternas ansvar för indirekt miljöpåverkan från miljöledningsförordningen riskerar att minska fokus på livscykelperspektiv och miljömässig upphandling, båda perspektiv som kräver hänsyn till myndigheternas miljöpåverkan utanför den egna organisationen. Om ansvaret för indirekt miljöpåverkan tas bort ur förordningen ser vi risker med stora tolkningsproblem vad gäller att avgöra var gränsen går för varje myndighets miljöansvar. En tydligare definition av indirekt miljöpåverkan kan vara ett sätt att lösa problemet med vad som beskrivs som en svårhanterlig och alltför vid definition.