Konflikt, makt, rättvisa – och miljö
Rörelsen för klimat- och miljörättvisa har sedan 2010-talet vunnit mark och är ett perspektiv som kopplar samman frågor om konflikt, makt och rättvisa till miljöfrågor.
Fokus ligger på vilka som generar miljöproblem och vilka som blir drabbade av dem. Klass, etnicitet, kön och hudfärg är diskrimineringsgrunder som bidrar till det demokratiska underskott som råder när beslut om miljö fattas. Miljörättviseperspektivet har sina rötter i 1960-talets medborgarrättsrörelse i USA och betonar vikten av inkludering i beslutsprocesser och beslut som påverkar jorden vi delar.
Miljöförstörelse drabbar människor olika och har en polariserande effekt på samhällen. Socioekonomiskt utsatta grupper är de som drabbas hårdast av miljöexploatering. Skev resursfördelning, liksom konflikter kring landrättighetsfrågor är viktiga aspekter när våldsspiraler tilltar. Det ser vi exempel på dagligen genom Kristna Fredsrörelsens arbete i Latinamerika. Det är också mycket närvarande i konflikten om den planerade gruvan i Gállok utanför Jokkmokk. Miljörättvisa är med andra ord ett perspektiv som skär över landsgränser och som inte enkelt kan adresseras genom ett Nord- och Syd-perspektiv. Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitets juridiska institution tog i sin artikel ”Orättvisa miljöer” i tidskriften Arena (2008/5) upp exemplet Indien, vars medelklass ”lever på samma nivå som Europas, och som motsvarar befolkningen i flera europeiska länder tillsammans. Om klimatförhandlingarna bara ser till landets totala tillförsel av växthusgaser i förhållande till befolkningens storlek kan Indiens medelklass komma undan internationella krav utan att ens behöva anstränga sig för att jämna ut landets interna snedfördelningar.”
Två exempel på konflikter där miljörättviseperspektivet framträder tydligt är situationen i nordvästra Colombia och i mikroregionen Ixquisis i Guatemala.
Nordvästra Colombia har sedan millenieskiftet varit drabbat av en våldsvåg som bland annat utlöstes av de ekonomiska intressen som riktade sin uppmärksamhet mot möjligheten att utöka utvinningen av mineraler och storskaligt bruk av palmolja. Det ledde till en upptrappning av paramilitär närvaro, tvångsförsäljningar av mark, massakrer, instängningar och tvångsfördrivningar. I april 2021, några veckor innan de landsomfattande demonstrationerna i Colombia, genomförde Kristna fredsrörelsens fredsobservatörer en medföljning av det katolska stiftet i Quibdó. Resan gick utmed floden Atrato. Vi kunde bevittna hur människorna lever under stor fattigdom och rättslöshet. Enligt FN skedde 21 tvångsfördrivningar under 2020 i området och fyra har ägt rum redan i år.
”Dessa projekt är inte initierade för vår utveckling, även om företagen säger att det är så. (…) Tvärtom förstör projekten naturresurserna och försämrar marken som följd av föroreningarna de innebär.”
Mikroregionen Ixquisis ligger i norra Guatemala, precis vid gränsen till Mexiko. Regionen är mycket isolerad från resten av landet, speciellt från huvudstaden Guatemala City. Trots att majoriteten av mikroregionens invånare, som tillhör urfolket Maja Chuj, röstade nej till exploateringen av naturresurser i en lokal folkomröstning 2009, så försöker företag idag att installera tre stora vattenkraftverk i regionen. Maria Hernández, som intervjuats av fredsobservatörerna Lina Shemesani och Nora Engvall Olmås är representant för kvinnorna i den fredliga motståndsrörelsen i mikroregionen Ixquisis: ”Dessa projekt är inte initierade för vår utveckling, även om företagen säger att det är så. (…) Tvärtom förstör projekten naturresurserna och försämrar marken som följd av föroreningarna de innebär.”
(Foto: SweFOR Mexiko maj 2021. Las Abejas de Acteal, i Chiapas, organiserar sig i protester mot hur djurlivet och växtlivet i bergen samt vattenkällorna blir förstörda, vilket också hotar befolkningens hälsa. Ett engagemang som bland annat lett till tvångsförflyttningar. Läs mer här)
Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.