Sedan slutet av april och en bit in i juni har det pågått landsomfattande protester i Colombia. Kristna fredsrörelsen har följt demonstrationerna genom internationell observation i Bogotá och i Chocó-regionen. Tre unga röster från Colombia ger sin syn på händelserna.
Över 40 procent av colombianerna levde i fattigdom 2020. Protesterna är det folkliga svaret på utannonserade höjda skatter som ytterligare skulle förvärra livsvillkoren för det av Covid-19 och våld hårt drabbade colombianska folket. Protesterna har bemötts med ett brutalt polisvåld. Olika källor gör gällande att mellan 50 och 70 demonstranter har blivit dödade, huvuddelen av dem ungdomar, några så unga som 14 och 15 år.
Här är de flesta som deltar i demokratiska val under 30 år. Det sänder ett tydligt budskap om vad vi unga försöker göra och hur vi tänker.
I år fyller fredsavtalet mellan den colombianska regeringen och FARC-gerillan fem år. Trots det uppger officiella siffror att 282 sociala ledare mördats sedan avtalet skrevs. Särskilt allvarligt är läget längs Stillahavskusten och i nordöstra Colombia. Våldet där har eskalerat och lett till tvångsfördrivningar, instängningar, blockering av livsmedelstransporter med mera. En av de organisationer som Kristna Freds medföljt under protesterna är Cocomacia. Jeison Palacios Robledo är medlem i Cocomacias ungdomsavdelning och har deltagit i protesterna:
– 78 procent av folket i Chocó sa ja till fred. Det fanns ett hopp om att det skulle öppnas nya livsmöjligheter, att våldet skulle minimeras och att vi skulle kunna leva i fred. Här är de flesta som deltar i demokratiska val under 30 år. Det sänder ett tydligt budskap om vad vi unga försöker göra och hur vi tänker. Unga på landsbygden opinionsbildade och satte sitt hopp till de överenskommelser i fredsavtalet som handlade om utbildning och hälsa. De föresatte sig att förändra landsbygden, men nu är stämningen sådan att de känner att dessa skolor inte kommer att byggas. De är förtvivlade, för de har förlorat sin framtidstro. Unga blir inte ens inbjudna att delta i de demokratiska processerna.
Ända sen vi föddes har vi levt i ett land i krig, vi har aldrig haft fred. Bägaren håller på att rinna över.
Också vår partnerorganisation Justapaz har mobiliserat under protesterna. De har erbjudit stöd till samlingspunkter där unga i Cali och Bogotá träffas. Dessutom anordnade de i maj ett seminarium där protesterna analyserades och där övervåldet från de offentliga styrkorna förkastades. Seminariet betonade de ungas rätt att kämpa för sina rättigheter. En av paneldeltagarna i seminariet, ickevåldsaktivisten Santiago Manrique, uttryckte det såhär:
– Ända sen vi föddes har vi levt i ett land i krig, vi har aldrig haft fred. Bägaren håller på att rinna över. Därför har vi tvingats gå ut och manifestera. Det har vi gjort tillsammans, i kollektiva, konstnärliga, sociala och politiska aktioner.
Den kraft som unga, urfolk, de svarta och kvinnorna har är oumbärliga för att skapa förändring. Det är också grupper vars situation kräver en särskild uppmärksamhet.
En annan ung demonstrant från Chocó-regionen, som också deltagit i protesterna, väljer att vara anonym när hen beskriver situationen:
– Före 2016 var Colombia ett konfliktdrabbat land, och det borde inte vara samma Colombia som vi lever i nu. Fredsavtalet skulle lägga grunden för social rättvisa, för statlig närvaro i landsbygden, för jämlikhet, för att kunna föra befolkningen i stad och landsbygd närmare varandra. Detta har inte hänt. Att fredsavtalet inte har implementerats är en av anledningarna till det som händer. […] Den kraft som unga, urfolk, de svarta och kvinnorna har är oumbärliga för att skapa förändring. Det är också grupper vars situation kräver en särskild uppmärksamhet. Civilsamhället och urfolkssamhällena i Chocó har tagit fram ett förslag till ett humanitärt avtal som syftar till att finna en lösning på den väpnade konflikten i landsbygdssamhällen och i kollektiva territorier för urbefolkningen och afrobefolkningen. Förslaget borde ingå i de pågående dialogerna och vid andra beslutsprocesser i landet. […] . Även om ungdomarnas krav i Bogotá inte är desamma som i Chocó, så delar vi synen att huvudfrågan är den om bristen på rättvisa.
Intervjuer med unga i Chocó: Dylan Lebecki, Fredsobservatör i Colombia
Toppbild: Die in under protesterna i Colombia maj 2021. Foto: SweFOR Colombia
En kortare version av artikeln återfinns publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.