Kristna Fredsrörelsen motsätter sig ett svenskt medlemskap i Nato av tre huvudsakliga skäl: det stärker inte vår säkerhet, det bidrar inte till internationell fred och utveckling och frågan har inte genomgått en gedigen analys och demokratisk process.
Ett Nato-medlemskap bidrar inte till internationell fred och utveckling
I ett remissvar på den förra regeringens promemoria som föreslår att riksdagen godkänner svenskt medlemskap i Nato, skriver Kristna Fredsrörelsen att medlemskap i Nato innebär att Sverige blir del i en polariserad världsordning. ”Som alliansfritt land kunde Sverige spela en konstruktiv roll i fredsförhandlingar och Sveriges höga anseende som humanitär stormakt vilar bland annat på en utrikespolitik som förordat folkrätt och dialog”.
Kristna Fredsrörelsen anser att Sverige inte bör gå med i Nato och motsätter sig därmed förslaget att Sverige ska ansluta sig till det nordatlantiska fördraget (6.2). Vi delar bestörtningen och oron över Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig mot Ukraina och att Sverige måste agera beslutsamt för att stärka säkerheten i vårt närområde. Men Kristna Fredsrörelsen motsätter sig ett Nato-medlemskap för att det 1) inte stärker vår säkerhet 2) inte bidrar till internationell fred och utveckling och för att frågan 3) inte har genomgått en gedigen analys och demokratisk process.
Kristna Fredsrörelsen motsätter sig slutsatserna gällande de utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenserna för Sverige (9.1.3) som presenteras i promemorian. Det är slående vilken grund analys som presenteras, hur snävt perspektiv man utgått ifrån och hur konsekvenserna av detta historiska skifte i svensk säkerhetspolitik inte tas på allvar. Vidare ser vi ett behov av utredning av de ekonomiska konsekvenserna (9.1.4) och om konsekvenser för svensk krigsmaterielexport (9.1.5 ). Kristna Fredsrörelsen motsätter sig slutsatserna under övriga konsekvenser (9.1.7).
”Kärnvapen är inte ett skydd, utan ett hot mot vår säkerhet”
Ett Nato-medlemskap bidrar inte till internationell fred och utveckling
Analysen bygger på ett snävt och föråldrat perspektiv på säkerhet både i termer av vad säkerhet är och hur säkerhet uppnås. Detta är djupt problematiskt då ett ensidigt fokus på statens territoriella säkerhet från externa militära hot missar den komplexa hotbild som vi står inför, men också då åtgärderna riskerar att öka riskerna för vår säkerhet eftersom den valda strategin fokuserar så ensidigt på avskräckande genom vapenmakt.
Kärnvapen är inte ett skydd, utan ett hot mot vår säkerhet. Ett Nato-medlemskap innebär att gå in i en kärnvapenallians och därmed skulle Sverige bidra till att kärnvapen fortsatt utgör ett globalt hot, istället för att bidra till dess avveckling genom att skriva under FN:s kärnvapenförbud. En enda kärnvapensprängning skulle innebära en humanitär och miljömässig katastrof med konsekvenser som ingen stat kan hantera.
Ett NATO-medlemskap bidrar inte till internationell fred och utveckling
Sverige bör av politiska skäl inte gå med i Nato eftersom det inte bidrar till de mål vi har enats om globalt och som vi alla är beroende av för vår framtid. Sverige har ställt sig bakom Agenda 2030 och är därmed ålagt att bidra till målen för hållbar global utveckling.
Ett Nato-medlemskap innebär en omprioritering av resurser från åtgärder som bidrar till förebyggande av väpnad konflikt, genom att motverka grundorsaker till krig, till ökade kostnader för militära kostnader som inte leder till hållbar fred. Kristna Fredsrörelsen anser att en utredning av hur den ekonomiska omprioritering som ett medlemskap skulle innebära påverkar Sveriges bidrag till Agenda 2030.
Frågan om ett svenskt Nato-medlemskap har inte genomgått en gedigen analys och demokratisk process
Beslutet om att ansöka om ett svenskt medlemskap i Nato fattades mycket snabbt, utan möjlighet till saklig och faktabaserad folklig debatt eller tillräcklig konsekvensanalys. Beredningen belyser inte de risker som finns med ett Nato-medlemskap och bygger på en ensidig syn på säkerhet som militär avskräckning. Det är tydligt att hanteringen av frågan sker i kris och utan den djupa analys som skulle krävas för att överge vår tidigare säkerhetspolitiska hållning och militära alliansfrihet samt förhållningssätt till kärnvapen.
Kristna Fredsrörelsen saknar grundläggande perspektiv i beredningen utifrån agendan för kvinnor fred och säkerhet, samt unga fred och säkerhet (UNSCR 1325 och 2250 mfl), dessa perspektiv belyses varken i beredningen eller i remissprocessen som inte inkluderar varken kvinnoorganisationer eller barn-/ungdomsorganisationer. Kristna Fredsrörelsen ser också en stor brist i avsaknaden av ett urfolksperspektiv och en miljö- och klimatkonsekvensbedömning och saknar organisationer som företräder samer samt som fokuserar på miljöfrågor bland remissinstanserna.