”Vi behöver fler excentriska knäppskallar”

Det är den 19 september 1738 i Burlington, New Jersey. En kortväxt man ställer sig upp mitt i kväkarnas möteshus under årsmötet. I en dramatisk gest kastar han sin kappa åt sidan och drar fram ett svärd. ”I den Allsmäktiges ögon, som vördar män av alla nationaliteter och hudfärger lika högt, skulle ni lika gärna kunna sticka ett svärd genom deras hjärtan precis som jag göra med den här boken!” säger han medans han sticker sitt svärd i sin medhavda bok. ”Blod” (bärsaft gömt i boken) skvätter på de som sitter närmast. Flera kväkare bar ut den lilla mannen från byggnaden för att kunna fortsätta sitt årliga möte.

Benjamin Lay var namnet på den upproriska kväkaren som kämpade mot slaveriet under en stor del av sitt liv. Att tycka att det var fel att förslava människor var minst sagt en udda åsikt på hans tid. Det var till och med vanligt bland de fredliga kväkarna att ha slavar. Det är lätt att tänka sig reaktionerna från de övriga församlingsmedlemmarna när Lay gång på gång högljutt och teatraliskt uttryckte sin avsmak för slaveriet. ”Åh nej, inte Lay igen som alltid ska skapa konflikt!” tänkte nog många av dem runt honom. Men hans starka övertygelse och kraftfulla manifestationer – gatuteater skulle vi kalla det idag – gav verkligen resultat. Kväkarna, både i USA och i Storbritannien, blev en av de viktigaste krafterna i den framgångsrika kampen mot slaveriet.

När jag läser Fredsfittan – Natobeslutet som förändrade Sverige av Agnes Hellström, påminns jag om hur viktigt det är att någon vågar vara den där rösten som utmanar tidens dominerande uppfattning

När jag läser Fredsfittan – Natobeslutet som förändrade Sverige av Agnes Hellström, påminns jag om hur viktigt det är att någon vågar vara den där rösten som utmanar tidens dominerande uppfattning, i detta fall militarismen och upprustning. I boken beskriver den f.d. ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen hur hon oftast var den ensamma rösten som stod upp för något annat än militära lösningar. I TV- och radiostudior var hon omgiven på alla sidor av generaler och professorer från militärhögskolor som pratade sig varma för NATO-medlemskap och upprustning. Till och med programledarna från public service gav sig ofta på den enda fredsrösten i rummet med en frenesi som verkligen inte andas den neutralitet som är medias ideal.

I Vad framtiden förtjänar – att planera för en miljon år konstaterar den brittiska filosofen William MacAskill att vi behöver fler excentriska knäppskallar som Lay. (Även mindre excentriska, men lika ihärdiga i att stå upp för fred och rättvisa som Agnes Hellström och andra fredsvänner, behövs verkligen.) ”Alla borde sträva efter att vara precis lika udda [som Lay]. Visserligen kan det leda till att man blir hånad för att man oroar sig för sina medmänniskor på andra sidan av jordklotet, eller för grisarna och hönsen, eller för de människor som ska födas först om flera tusen år. Men abolitionisterna hånades på samma sätt på sin tid” skriver MacAskill.

Är heltidsaktivist för djurrätt och klimatet, genom sitt projekt Ett år för djur och jorden. Foto: Zhu Hansson

En av hans teser i boken är att om vi som mänsklighet ska överleva inom en överskådlig framtid gäller det att vi skapar, underhåller och sprider goda värderingar i förhoppningen om att dessa kommer att dominera samhällsutvecklingen. I en värld av kärnvapen och snabb utveckling av AI är det av högsta vikt att värderingar som fred, ickevåld, omsorg och rättvisa får genomsyra besluten som fattas under de kommande årtionden, om vi inte ska bidra till förgörelsen av vår egen och andra arter. Låt oss därför fortsätta att vara, eller stötta, knäppskallar för rättvisan och extremister för kärleken i Martin Luther Kings ord!

Martin Smedjeback

Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.

Ladda ner hela numret här. Som medlem får du tidningen i pappersform i brevlådan.