Guatemala: Hopp om upprättelse när folkmordsmål återupptas

Kvinna från urfolkgruppen maya Ixil vittnar under folkmordsrättegången mot den förre diktatorn Rfraín Rios Montt 2013. Foto: Roderico Díaz.

– Varje person som fälls för de här brotten är en vinst, säger José Silvio Tay, rådgivare på Asociación para la Justicia y Reconciliación (AJR), som företräder överlevare och vittnen från folkmordet och som har varit drivande i rättsprocessen sedan start.

Under det guatemalanska inbördeskriget 1960–1996 och åren av militärdiktatur pekades urfolksgruppen maya Ixil i det nordvästliga departementet Quiché ut som grogrund för gerillan och fiende till staten. Under Lucas Garcías ledning i början av 1980-talet utsågs hela samhällen i kommunerna Santa María Nebaj, San Juan Cotzal och San Gaspar Chajul till militära mål och civilbefolkningen attackerades urskillningslöst.

Ett 30-tal massakrer genomfördes då familjer mördades, kvinnor och barn våldtogs systematiskt, byar sattes i brand och människor fick fly sina hem och rötter. Av de som fördrevs gick många i exil och tog sin tillflykt till andra sidan gränsen i Mexiko. Det var vid den gränsen som Kristna Fredsrörelsen senare kom att inleda sin närvaro i regionen, som medföljare när de fördrivna krigsflyktingarna återvände till Guatemala i mitten på 1990-talet.

RÄTTSPROCESSEN MOT Lucas García påbörjades år 2000. I samband med att AJR då formellt lämnade in en brottsanmälan mot ledarskiktet i den guatemalanska militärstaten, ombads Kristna Fredsrörelsen att medfölja vittnena för att öka deras säkerhet i de samhällen de levde. Lotten Hubendick var som fredsobservatör 2003 och besökte många av de överlevande som AJR företrädde i Quiché.

– Byarna vi besökte låg ofta flera timmars vandring bort från närmsta bilväg. Vi kom till människor som varit med om oerhörda grymheter. Vi fanns där på plats, pratade med dem och visade att de inte var ensamma, berättar Lotten Hubendick.

Den erfarenheten delar Lotten Hubendick med Sara Rooth, som var fredsobservatör i Guatemala några år senare. Sara berättar om det ofta komplicerade säkerhetsläget för vittnena, där personer i ett och samma grannskap kunde vara massakeröverlevare medan andra deltagit i paramilitära grupper som utfört attackerna.

Vittnena mötte därmed våld och hot från sina egna grannar i byarna samtidigt som de mötte strukturell rasism och diskriminering från samhällsinstitutionerna i en icke fungerande rättsstat. De kvinnor som utsattes för, och överlevde, sexuellt våld har många gånger inte velat eller vågat berätta om övergreppen. Detta för att slippa bli ifrågasatta av rättsväsendet och för att slippa uppleva stigmatiseringen, utsattheten och skambeläggningen som sexuella övergrepp ofta medför för offren.

Det var vårt hopp, att de skulle orka, och överleva, för att en dag få uppleva rättvisan. Även om vi inte visste när den dagen skulle komma.

– Men något jag ofta fick höra från vittnena var: ”Ni hjälper oss att orka”. Och det var vårt hopp, att de skulle orka, och överleva, för att en dag få uppleva rättvisan. Även om vi inte visste när den dagen kunde komma, säger Sara Rooth.

UNDER RÄTTEGÅNGEN mot Lucas García kommer sammanlagt 125 vittnen och ett 80-tal experter att höras. Den nu 91-årige generalen deltar på videolänk från ett militärsjukhus i Guatemala City där han redan avtjänar ett straff efter att tidigare ha dömts för påtvingade försvinnanden, våldtäkt och tortyr. Att det tagit 24 år sedan processen inleddes, och 40 år sedan brotten ägde rum, för rätten att sammanträda förklarar AJR med de djupa militära, politiska och ekonomiska spår som det 36 år långa inbördeskriget lämnat i landet.

– Det har funnits flera stora bromsklossar i detta, säger José Silvio Tay. För det första finns själva rädslan, den skräck som militären satte i befolkningen och som sedan suttit kvar. Att anmäla eller ens söka efter försvunna familjemedlemmar innebar länge en fara att påkalla uppmärksamhet, och därmed en risk att själv bli utsatt. Utöver det har vi fördröjningen som militär strategi, ju längre tid processen tar desto större sannolikhet är det att överlevande hinner gå bort och vittnen aldrig höras. Dessutom har den guatemalanska övergångsrättvisan varit oerhört eftersatt och har en stor historisk skuld av rättsfall att komma ikapp.

DE SENASTE ÅRENS utveckling i Guatemala har visat på ett alltjämt starkt militärt inflytande i statsapparaten, svårigheter för den demokratiska utvecklingen och en utbredd korruption. Sedan sociologen och ex-diplomaten Bernardo Arévalo tillträdde som president i början av året, med löften om att bekämpa korruption och förbättra livsvillkoren för landets urfolk, har hoppet om en rättvisare framtid spirat hos många. Och att världens ögon är vakna inför vad som sker i landet är enligt AJR:s José Silvio Tay av mycket stor vikt.

– När rättsväsendet vet att det internationella samfundet ser på påverkar det också rättsfallens utgång. Hela deras handlande blir mer eftertänksamt och de vet att orättvisa beslut kommer påkalla uppmärksamhet och få följder. Därför är observationen så värdefull, säger han.

TRETTIO ÅR efter att Kristna Fredsrörelsen sände sina första observatörer till Guatemala ställs nu för andra gången någonsin en av landets makthavare inför rätta för folkmord utifrån övergreppen som begicks under inbördeskriget, och vars överlevare Kristna Fredsrörelsen medföljt genom åren.

– För offren i den väpnade konflikten i Guatemala har kontinuerligt internationellt samarbete och stöd varit strategiskt viktigt. Det har hjälpt i de överlevandes kamp och fört oss närmre den sanning och rättvisa vi kämpar för, säger José Silvio Tay på Asociación para la Justicia y Reconciliación.

Rättegången mot Benedicto Lucas García väntas pågå till september 2024.
Kristna Fredsrörelsen medföljer de målsägande och närvarar som observatörer i rättegångssalen.

Text: Leo Rehnfeldt