Till försvar för en feministisk fredspolitik

Linda Cabrera besökte Sverige första gången för tio år sedan. Hon har sedan återvänt flera gånger för att tala om vikten av kvinnors inkludering i fredsarbetet. Här inför ett möte med Tomas Eneroth (S), ledamot i Utrikesutskottet. Foto: Nathaly Salas.

Martin Luther King sade att fred inte bara innebär frånvaron av våld, utan också närheten till rättvisa. När du första gången besökte oss sa du att fred inte är möjlig utan kvinnors deltagande, utan sanning, utan rättvisa och utan gottgörelse. Är Colombia idag ett rättvisare samhälle?

– Definitionen av fred har förändrats. Idag är vår generella förståelse av fred mycket mer sammansatt och det är till stor del tack vare fredsdialogerna i Havanna. Vi kvinnor fick lov att knacka på dörren, ingen hade bjudit in oss, men vi lyckades skapa ett dialogutrymme. Det berikade och utgjorde en av de stora framgångarna med fredsavtalet. Inte desto mindre, eftersom vi är ett samhälle som i så stor uträckning präglats av den väpnade konflikten, är vi övertygade om att mycket arbete återstår.

Det är en global fråga – hur många länder finns det inte där det till synes råder fred, men freden gäller inte kvinnorna, för de lever inte i fred i sina hem, i sitt privatliv. Vi behöver sluta förstå fred som en angelägenhet avgränsad till de väpnade aktörerna, till deras ömsesidiga vapenstillestånd. För kvinnor handlar det även om att få ett slut på den strukturella diskriminering och det våld vi utsätts för.

”Sveriges feministiska utrikespolitik har utgjort en internationell referenspunkt i en positiv bemärkelse”

Kommer skiftet i den svenska utrikespolitiken, att man skrotat den uttalat feministiska inriktningen, att påverka arbetet med att föra fram kvinnors perspektiv framöver?

– Ja. Sveriges feministiska utrikespolitik har utgjort en internationell referenspunkt i en positiv bemärkelse. Vi, omvärldens kvinnorörelser, är tacksamma och hyser stor respekt för att Sverige föregick med gott exempel genom att åta sig att skapa och genomföra feministisk utrikespolitik. Det är bekymmersamt att den nya regeringen inte fortsätter på den inslagna vägen. Colombias nyvalda regering kommer å sin sida att åta sig att genomföra en feministisk utrikespolitik, och det banade Sverige väg för.

I samband med Linda Cabreras besök i Stockholm anordnade Kristna Fredsrörelsen i samarbete med Fonden för mänskliga rättigheter ett välbesökt frukostseminarium. Foto: Nathaly Salas.

Sisma Mujer lanserade nyligen, tillsammans med ett 15-tal andra colombianska organisationer ”Kvinnors manifest för fredsbyggande” och en rapport med rekommendationer till Colombias nytillträdda regering, som har den uttalade ambitionen att uppnå ”Total Fred”. Sisma föreslår ett skifte där säkerhetsrisker inte huvudsakligen förstås och bekämpas utifrån ett manligt perspektiv, utan istället ger andra grupper, som i minst lika hög grad berörs av kriget, tolkningsföreträde.

Vi menar att det intersektionella perspektivet är helt nödvändigt, och det utgör redan en viktig människorättslig måttstock

Kan en intersektionell analys förändra vår förståelse av vad säkerhet är?

– Ja. Vi menar att det intersektionella perspektivet är helt nödvändigt, och det utgör redan en viktig människorättslig måttstock. Det finns faktorer bortom kön som är viktiga att ta i beaktande för att implementeringen av freden ska ha bäring för människor i olika delar av samhället. Det handlar om att samhället och staten i synnerhet behöver arbeta för att möjliggöra ett aktivt medborgarskap bortom rätten till att inneha ett pass.

I Havanna-samtalen 2016 utelämnades unga. Det är ironiskt – freden är ju tänkt att gynna kommande generationer. Flickor på landsbygden har särskilda behov utifrån sin ålder och till det alla de specifika umbäranden de har fått genomlida i den väpnade konflikten. Vi behöver ta tillvara deras erfarenheter och kunskaper.

”Kvinnors manifest för fredsbyggande” innehåller rekommendationer på politik för att inkludera kvinnor i fredsbyggande samt definitioner av vad feministisk fred och feministisk mänsklig säkerhet innebär.

Så, vi jobbar vidare. Med det sagt: intersektionell analys användes verkligen när fredsavtalets olika delar togs fram. Det var en ny ordning där många aktörer deltog för att lyft a in fokus på mångfald och sedan åtog sig att implementera det i sina organisationer och samfund.

Linda Cabrera talar koncentrerat, med emfas, och mycket lågmält.

– Vi måste skapa förhållanden där det ens är möjligt för alla att uttrycka sig. Om dina mest basala behov inte är tillgodosedda blir deltagandet som praktik falskt. Du går till vallokalen och gör ditt i de formella formerna för deltagande – men du deltar inte på riktigt. Varför? Därför att du saknar möjlighet till inblick i vad det är du deltar i. Därför att de förslag som är på bordet inte tycks angå dig, för du har fullt upp med att klara livet.

Det finns en brist på jämlikhet, vi måste skapa rättvisa villkor för deltagande. Vi måste uppnå en nivå som möjliggör att till exempel kvinnor kan ingå i dialoger på jämlika villkor. I Colombia talar vi ibland om att de här bristerna, förtrycket och förföljelserna får fortgå med uppsåtet att skapa ett klimat där folk inte har möjlighet att uttrycka krav och det är allvarligt. Att anpassa formerna för deltagande med hänsyn till omvårdnadsbördan är viktigt för att kvinnor ska göra sig hörda. Männen kommer alltid i tid till möten där beslut fattas – därför att de lever friare liv. Kvinnorna har andra bördor och ingen åtar sig att lösa dem – för de är inte ett problem för männen – så det blir inte en fråga som ska lösas i den offentliga sfären. Betyder det att vi kvinnor aldrig ska få delta?

Utöver att vara kvinna är hon också afrocolombian. Det är en viktig signal till de etniska minoriteterna

Är utnämningen av Francia Márquez som vicepresident ett tecken på att synen på afrocolombianer i grunden håller på att förändras i Colombia?

– Av respekt för de som har tolkningsföreträde har jag inte har mandat att uttala mig i frågor om etnicitet. Men utifrån sett, som verksam i Sisma, ser jag samhälleliga vinster med utnämningen. Vi har haft en kvinna på den posten tidigare och det ska inte förminskas, alla kvinnor har rätt att delta av den enkla anledning att vi är människor, men den nya vicepresidenten representerar ändå något större. Utöver att vara kvinna är hon också afrocolombian. Det är en viktig signal till de etniska minoriteterna. Francia Márquez leder en hårt arbetande gräsrotsrörelse – det genererar hopp.

Linda Cabrera tillsammans med Yirley Velazco

En av alla de kvinnor som Sisma Mujer följer och stödjer är Yirley Velasco. Yirley, som överlevde massakern i El Salado år 2000 leder idag gräsrotsorganisationen Mujeres sembrando vida, (Kvinnor som sår liv). De ger stöd åt kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld av de parterna i den beväpnade konflikten.

Många kvinnor som överlevt sexuella övergrepp inom ramen för den väpnade konflikten är kvinnor från landsbygden, som inte haft tillgång till utbildning eller andra rättigheter

Genom åren har vi lärt känna Yirley Velazco. Ni har arbetat med henne sedan hon var väldigt ung. Hur är det med tidsperspektivet i relation till det vi pratat om?

– Varje resa har olika utgångspunkter och det måste en ha klart för sig när en åtar sig att stödja någon på vägen. Vägen till bemäktigande tar tid. Inte minst för kvinnor som varit off er för sexuellt våld, men även mer generellt för kvinnor som varit utsatta på olika nivåer.

Många kvinnor som överlevt sexuella övergrepp inom ramen för den väpnade konflikten är kvinnor från landsbygden, som inte haft tillgång till utbildning eller andra rättigheter. De har från början varit utsatta för en marginalisering med långa och starka historiska rötter. För oss är personen målet. Inte att de ska göra en polisanmälan, eller att de ska engagera sig i en organisation eller ingå i ett större syfte. När vi följer en kvinna som inte vill tala, inte vill delta, därför att hon berövats så många av sina rättigheter och fått utstå så många umbäranden på grund av kriget, ja, då är det en vinst om hon till någon liten del lyckas återta något av det som skulle kunnat vara hennes liv, om hennes rättigheter hade respekterats.

– Det vi försöker göra är ett hopp bakåt i tiden där vi åtar oss att vinna över kriget på så sätt att just denna kvinna inte ska tillintetgöras av den skada som åsamkades henne. Hos de yngre finns det hopp att vi, genom att ge dem kunskap, psykisk medföljning och det stöd som de vanligtvis saknar, kan hjälpa dem att återta makten över sina liv och sin rättmätiga plats i samhället. Kanske kan de till och med komma att kräva detta. Så är det med några viktiga människorättsförsvarare i Colombia, bland dem Yirley. Hon har en glasklar insikt i sina rättigheter och idag är hon talesperson för kvinnor och flickor över hela landet. Allt det kommer från henne själv och jag tror att det är följden av att hon, hennes upprättelse som individ var det enda målet för vårt åtagande.

Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt. Läs hela numret här.