När trots är intelligens – och det enda rimliga

– Sociala rörelser, eller, mer konkret mobilisering för social rättvisa har alltid intresserat mig. Så jag har rest till olika platser och träffat representanter för olika rörelser och ja, sen har jag ju också själv varit engagerad i några år. Jag har nog aldrig sett så mycket av ett land på en och samma gång som när jag var i Guatemala tillsammans med min vän, journalisten Jesper Klemedsson Sotomayor.

De ville förstå hur bönder och ursprungsbefolkning kämpat och lyckats vinna mark i ett av världens mest ojämlika länder.

– Vi reste runt mellan olika platser i landsbygd och stad, besökte familjer på landsbygden och hängde med de som jobbade inom olika rörelser, för att ta reda på hur det gick till när de bedrev sin kamp för rättvisa.

Har det påverkat hur du arbetar här, i Sverige?

– Det gjorde ett stort intryck på mig hur de så tydligt inte befattade sig med makthavarna. De var pragmatiska och bad inte om allmosor. Inställningen var: ”Vi bygger själva, för vi kan inte förvänta oss hjälp.” Det var extremt befriande. I Sverige pratar vi alltid om så små förändringar, som justeringar i socialförsäkringssystemet. Där var det: Social och ekonomisk rättvisa. Punkt. De kämpade helt konkret för rätten till mark, mat, trygghet, utbildning och självbestämmande på egna premisser. Det var det jag tog med mig. Det förändrade hur jag såg på vår verksamhet och på hur sociala rörelser bör arbeta.

”I Sverige pratar vi alltid om så små förändringar, som justeringar i socialförsäkringssystemet. Där var det: Social och ekonomisk rättvisa. Punkt.”

Hur tog det sig uttryck, rent konkret?

– Kampen för social rättvisa här måste ha samma inställning – omvandlat till vår kontext. Det som blev tydligare i vårt arbete är att vi inte kan vänta oss att de som har abdikerat från ansvaret för att våra områden inte förfaller ska rätta till det, bara för att vi säger så. Vi kan inte vänta på förändring, utan i stället organisera oss lokalt. Vi lever i ett samhälle med medelklassmentalitet: Alla kan få det bättre om de lägger manken till. Men alla har rätt till boende, jobb och utbildning och att inte utsättas för våld och kränkningar. Vi hade formulerat våra tankar om vår rörelse innan resan till Guatemala. Men där insåg vi vikten av att själva återupprätta strukturer i lokalsamhället – eller skapa parallellsamhällen – om vi ska vara provokativa. Hösten 2018 drev vi 50 olika verksamheter i Nydala, i Malmö. Vi serverade tre gratis måltider, vi ordnade aktiviteter, vi medlade i konflikter, arbetade mot droghandeln. 2019 hade den upplevda säkerheten hos de boende i området ökat med 8 procent. Vi tog plats! Också i debatten och i media.

”Vi får inte något uträttat om vi inte intar vår ställning som motkraft.”

Kan trots generera kraft?

– Jag skulle snarare än trots kalla det intelligens och det enda rimliga. Vi får inte något uträttat om vi inte intar vår ställning som motkraft. Det häftiga var att när vi formulerade att våra politiker inte utgjorde den auktoritet vi skulle förhålla oss till, så fick de unga och de som jobbade en helt ny självrespekt. Det finns en pedagogisk aspekt i detta, som vi som har möjlighet ska använda oss av.

/Nathaly Salas

Jesper Sotomayor Klemedsson har besökt Guatemala sedan 2012 för att bland annat dokumentera den utbredda svälten bland barn i landet.

Frilansjournalisten och fotografen Jesper Sotomayor Klemedsson har under många år dokumenterat hur den utbredda svälten hänger samman med ägarkoncentrationen i Guatemala och de guatemalanska bonderörelsernas kamp för rätten att bruka marken.

Skulle du kunna berätta om ditt projekt?

-Latinamerika är den dödligaste regionen för de som försvarar jorden och rätten till mark. En övervägande majoritet av alla mord på markförsvarare sker i Latinamerika och Guatemala är ett av de värsta länderna. I skuggan av det mest uppenbara våldet pågår en annat typ av våld. Hungern. Hälften av barnen är kroniskt undernärda och bland maya-befolkningen är runt åtta av tio barn drabbade. Jag kom till Guatemala första gången 2012 och blev fullständigt drabbad av landet. Redan nästa år åkte jag tillbaka och började dokumentera situationen på ett djupare plan. Det finns en framåtanda, en organisering och ett motstånd som inspirerar mig något enormt.

När var du där senast?

-Jag var i Guatemala senast i mars 2022. Situationen har tyvärr bara blivit värre efter pandemin. Fattigdomen och undernäringen har ökat.

Följer du utvecklingen i landet? Vad tänker du om denna hösts händelser och vad som står på spel?

– Höstens händelser visar ännu en gång väldigt tydligt att den guatemalanska eliten gör allt i sin makt för att slå undan benen på varje försök att skapa något som utmanar deras makt och privilegier. Det räcker tydligen med en moderat socialdemokrat som Arévalo. Vi har ett ganska tydligt facit på vad som hände senast en Arévalo [Juan José Arévalo, Guatemalas första folkvalda president, reds. anm.] implementerade sociala reformer för landets majoritet.

Detta nummer av Fredsnytt har temat förnyat motstånd – och det får en väl säga att Guatemalas folkrörelser är särskilt bra på. Håller du med om det?

– Det finns en universell moralisk princip som säger att privilegier innebär ansvar. Större privilegier innebär större ansvar. I verkligheten är det tyvärr så att de utan några som helst privilegier tar det största ansvaret och Guatemala är ett skolboksexempel på detta. Det är bönderna på landsbygden som skapar motstånd och bygger något bättre.

Vad har du tagit med dig hem från alla dina resor dit? Vad har vi i Sverige att lära av Guatemalas folk?

-Guatemala är en del av den globala frontlinjen i kampen mot klimatkrisen. Mayabönderna på landsbygden går inte och väntar på att bli räddade eller att situationen mirakulöst ska ändras. Trots svåra och närmast omöjliga omständigheter bygger något eget, något bättre och något nytt. Det har vi mycket att lära av.

/Nathaly Salas

Är du journalist och vill komma i kontakt med någon av Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisationer eller människorättsförsvarare i de områden där vi verkar? Kontakta oss gärna kommunikation@krf.se

Artikeln är ursprungligen publicerad i Kristna Fredsrörelsens medlemstidning Fredsnytt.

Ladda ner hela numret här. Som medlem får du tidningen i pappersform i brevlådan.