Vägra vapen

Organisationen Justapaz i Colombia, som Kristna Fredsrörelsens stödjer genom sitt program för partnerstöd, har arbetat aktivt med frågan om samvetsvägran sedan 1991. Organisationen föds ur samverkan mellan olika mennonitiska kyrkors övertygelse om rätten att vägra bära vapen baserat på kristen tro.

Martín Nates. Foto: Kalle Jansson, Pråmfilm.

Martín Nates är generalsekreterare för Justapaz och menar att de i nuläget främst har en pedagogisk uppgift:

– Vi måste arbeta med att påverka ungdomar att välja riktning i sitt liv efter ickevåldets principer och att inte ta till vapen för att på sikt få tillgång till utbildning och arbete.

Justapaz har länge drivit frågan både politiskt och juridiskt och trots vissa framsteg tvingas fortfarande många unga in i militären.

– Ungdomar som öppet tar ställning som samvetsvägrare riskerar att förlöjligas, stigmatiseras och se sina rättigheter begränsas. Det är ett förhållningssätt från myndigheter men också ett tecken på okunskap kring frågan i samhället i stort.

Den före detta presidenten Juan Manuel Santos som var med och förhandlade fram fredsavtalet med FARC-gerillan, godkände 2017 en lag som öppnade upp för samvetsvägran utifrån trosbaserade, etiska och filosofiska aspekter. Men rättigheten har inte reglerats formellt i lagen och i praktiken försvåras rätten att vägra vapen i samband med värvning och av okunskap bland officerskåren och åklagarmyndigheten.

– Än kvarstår kryphål i regelverket och det finns inget vedertaget dokument som erkänner rätten till samvetsvägran. Militärtjänsten fortsätter alltjämt att vara obligatorisk, trots kampanjlöften i samband med fredsavtalet från den förre presidenten, säger Martín.

”Samvetsvägran är ett uttryck för rätten att ta beslut utifrån eget samvete och värderingar och är en lika ovärderlig rättighet som rätten till att leva i fred”

För Justapaz som mennonitisk ickevåldsorganisation är samvetsvägran en självklar komponent av många som är grundläggande i förhållande till den religiösa uppfattningen. Kompromisslösa ställningstaganden mot orättvisa, våld, rasism, homofobi, ekonomisk ojämlikhet och miljöförstörelse för att nämna några, är likväl självklara för organisationen och handlar om att aktivt skapa fredskultur i samhället.

Samvetsvägran kan både ses som ett individuellt ställningstagande och ett kollektivt ansvarstagande. Martín pekar på vikten av handlingen för fredsbyggande på samhällsnivå.

– Samvetsvägran är ett uttryck för rätten att ta beslut utifrån eget samvete och värderingar och är en lika ovärderlig rättighet som rätten till att leva i fred. På så vis har samvetsvägrare en oerhört viktig roll när det gäller att förändra samhällen med ickevåldsliga medel.

Julius Copcutt

(Artikel publicerad i Fredsnytt, läs hela numret här)