Rysslands folkrättsvidriga krig mot Ukraina har aktualiserat den svåra situationen för vapenvägrare i båda länderna. Flera har straffats för sin vapenvägran, trots att de haft den juridiska rätten på sin sida. Kristna Fredsrörelsen vill nu se ett starkare svenskt engagemang till stöd för de ryska och ukrainska män som av samvetsskäl inte vill genomföra militärtjänst.
– Att vägra vapen är en mänsklig rättighet och ett viktigt ställningstagande mot militarism. De som vågar stå upp för fredliga sätt att hantera situationen i Ukraina behöver skyddas från förföljelse och få mer uppmuntran och stöd, säger Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker.
Artikel 18 i FN:s konvention för medborgerliga och politiska rättigheter garanterar rätten till vapenvägran av samvetsskäl. Dessutom ger Rysslands konstitution uttryckligen stöd till den som vill genomföra vapenfri tjänst istället för militärtjänst. Inom det ryska allmänna värnpliktssystemet finns också ett någorlunda fungerande system för detta. I uppenbart avskräckningssyfte är dock den vapenfria tjänstgöringen 18 till 21 månader lång, till skillnad från den 12 månader långa reguljära värnplikten.
I samband med invasionen av Ukraina i februari 2022 ökade intresset för vapenfri tjänst drastiskt i Ryssland. Många unga ryska män såg risken att de själva skulle kunna kallas in till ett krig som de inte kunde tänka sig att medverka i. När den ryska regimen sedan i september annonserade en omfattande mobilisering av soldater, blev denna risk ännu mer påtaglig. Hundratusentals män flydde från landet för att undkomma en inkallelseorder. Bland dem som stannade kvar och fick en sådan order valde flera att ansöka om vapenfri tjänstgöring. Men många av dessa har fått avslag på sin ansökan.
Med hjälp av människorättsjurister har några vapenvägrare lyckats överklaga besluten och få rätt i lokala domstolar. Men vissa av dem har ändå tvingats tjänstgöra inom militära förband, om än utan att själva bära vapen.
”De som vägrar delta i kriget sänder en viktig opinionsmässig signal”
En nära besläktad fråga rör de ryska män som har deserterat eller har för avsikt att göra det på grund av risken att bli delaktig i krigsförbrytelser i Ukraina, en risk som i praktiken omfattar alla ryska soldater idag. För dem finns överhuvudtaget ingen möjlighet att nå framgång inom det ryska rättssystemet, och de är därför hänvisade till att lämna landet och söka asyl. Enligt gällande asylrätt ska dessa efter individuell prövning beviljas skydd, förutsatt att de inte själva redan begått krigsbrott.
– Inom Kristna Fredsrörelsen ser vi det som angeläget att skydda och försvara de ryska desertörerna genom att de beviljas en fristad. De som vägrar delta i kriget sänder en viktig opinionsmässig signal, och de gör det också svårare för den ryska regimen att fortsätta sitt krig mot Ukraina, menar Lotta Sjöström Becker.
I Ukraina råder allmän mobilisering sedan invasionen inleddes. Därmed får inga män mellan 18 och 60 år lämna landet, och myndigheterna har avskaffat möjligheten till vapenfri tjänstgöring. Hittills finns fem kända fall där mobiliserade män förvägrats rätten till vapenfri tjänst. Fyra av dem fick villkorliga domar mellan tre och fyra år. Den femte, Vitalij Aleksejenko, dömdes i september till ett års fängelse.
Den 46-årige Aleksejenko hade tidigare genomfört sin värnplikt som vapenfri. I samband med den allmänna mobiliseringen anmälde han sig frivilligt för att tjänstgöra, dock utan vapen. När han ändå kallades in till militärtjänstgöring vägrade han med hänvisning till samvetsskäl. Han blev då polisanmäld, och sedermera alltså dömd till fängelse.
Den 16 januari 2023 avslogs Aleksejenkos överklagande av domslutet i en högre instans. Den internationella paraplyorganisationen IFOR (International Fellowship of Reconciliation), där också Kristna Fredsrörelsen ingår, protesterade tillsammans med flera andra organisationer och krävde att Aleksejenko skulle släppas fri.
”Att aktivt hjälpa ryska och ukrainska vapenvägrare är också ett konstruktivt sätt att verka för en fungerande rättsstat och därmed främja långsiktigt hållbar fred”
Kristna Fredsrörelsen efterlyser ett ökat svenskt politiskt engagemang för vapenvägrare i Ryssland och Ukraina. Men även konkreta stödinsatser, till exempel via människorättsorganisationer och andra inhemska civilsamhällesaktörer som bevakar deras rättigheter och ger dem juridisk hjälp.
– Våra makthavare bör tydligt stödja de människor som utsätts för människorättsbrott. Att aktivt hjälpa ryska och ukrainska vapenvägrare är också ett konstruktivt sätt att verka för en fungerande rättsstat och därmed främja långsiktigt hållbar fred. Det är ett viktigt perspektiv att ha i åtanke, särskilt idag när samtalet i övrigt om kriget i Ukraina nästan uteslutande handlar om militära satsningar, säger Lotta Sjöström Becker.